Men livets språk är liksom stenarna och vattnet Är stenarna och vattnet och vi är orden jorden inte kunde yttra Nina Burtons dikter är lika många som dygnets timmar, eller som filmremsans bilder för en sekund, och deras genomgående tema är tiden som flöde och förvandlande kraft. Burton börjar med "svaret" på människans existentiella fråga om tillvarons mening, i en lång inledande dikt där svitens övriga titlar och motiv presenteras och varieras. Det är ett upplägg som i sin utsökthet kan påminna om den danska poeten Inger Christensens intrikata kompositioner, och också hos henne spelar ju matematiken och naturvetenskapen stor roll. Burton vill berätta att det inte finns någon "mening", något svar i slumpen, och samtidigt visar och skapar hon mening, genom sina ord, sina bilder. Meningen finns där, i molnen, vågorna, regnet, glömskan, grönskan, ljuset och skuggan? Men inte som ett svar,...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
