"Christian Unge beskriver sjukhusvärlden bäst i Sverige och Tekla är en skalpellskarp karaktär som injicerar mig med massor av spänning. Läs!" Jens Lapidus Den nya boken i Christian Unges Teklaserie, som inleddes med succén Går genom vatten, går genom eld, tar vid där den förra slutade. I den nya boken får vi reda på mer om Teklas bakgrund och de demoner som jagat henne genom livet. En kvinna irrar runt i korridorerna på Nobelsjukhuset i Stockholm med en liten pojke i handen. Hon tycks leta efter en äldre man från en bilolycka som inträffat tidigare samma dag. Under tiden försöker akutläkaren Tekla Berg rädda livet på en svårt skadad person från samma bilolycka. Den katastrof som sedan inträffar är något som förbryllar sjukhuspersonalen, polisen och alla andra inblandade. Den senaste tiden har sjukhusdirektören Monica Carlsson lagt in högsta växel för att privatisera Nobelsjukhuset...
Visa mer
Recensioner
2020-09-29
Betyg 
Ännu en gång får jag möta akutläkaren Tekla, en stark karaktär som sticker ut och inte gärna tar skit. Hon arbetar hårt, verkar tuff men är ganska sårbar och destruktiv. ”Ett litet korn av sanning” är den andra delen om läkaren Tekla Berg på Nobelsjukhuset i Stockholm.
Liksom förra delen är denna spännande och till viss del väldigt oförutsägbar. Det är ett bra driv i språket och tempot genom boken är högt. Jag tycker att Christian skriver väldigt målande om både personer och miljöer och jag skulle inte ha något emot om böckerna blev en tv-serie.
”Ett litet korn av sanning” är en väldigt spännande historia med sjukhusmiljöer och intriger. Det är svårt att släppa ifrån sig boken, bara en sida till... Läs om du inte har läst!
2020-07-21
Betyg 
En historia som är elegant uppbyggd som läsare hålls jag på sträckbänken ända in i kaklet. Du får ett bra driv och tempo med kvicka och underfundiga dialoger.
Christian har ett språk som är levande, målande och rappt,hans miljöer och karaktärer känns trovärdiga, det känns att han vet vad han talar om.
Återigen, precis som i den första delen Går genom vatten går genom eld se tidigare inlägg,
tycker jag att det var så förtvivlat mycket sjukhustermer. Efter att ha läst över 100 sidor funderade jag på att ge upp. Alla dessa redogörelser hur olika behandlingar går till blir helt enkelt för mycket, det gör att jag tappar fokus och kommer på mig själv att jag är helt lost.
De korta kapitlen, det högt tempo och en mycket intressant historia gör trots allt att jag fortsätter att läsa
Tekla är en spännande karaktär, hon är oförutsägbar och hon är en mycket viljestark kvinna som inte alltid håller sig inom lagens råmärke och de gränser och riktlinjer man ska förhålla sig till som läkare. Trots allt gillar jag henne hennes egensinnigheter och de inte helt korrekta uppträdanden.
Boken och själva handlingen hade lätt fått betyg 5/5 om det inte varit det där med sjukhustermerna. För mig blir det bara jobbigt och jag inser att jag ofta bara skummar där och ibland till och med hoppar över de delarna.
