
"Om vägen till Auschwitz är ett helvete lika för alla är varje väg från Auschwitz ett mirakel för sig. Vägen från Auschwitz tar sig de mest skiftande banor och bryter av mot de mest oförutsägbara mål och genomkorsar de mest oväntade platser. De som befinner sig på vägen från Auschwitz är alla undantag, på samma sätt som varje väg från Auschwitz är ett undantag." Om sin fars väg från Auschwitz till den lilla staden med den stora lastbilsfabriken har Göran Rosenberg skrivit en djupt personlig barndomsmemoar; om Platsen där ett litet barn sätter sina första ord på världen och gör den till sin, som också är Platsen där en ung man stiger av tåget en tidig augustikväll 1947 för att...
Visa mer
Recensioner
2021-05-12
Betyg
Viktig tidsskildring om en tid och ett beteende som vi aldrig får glömma. Tyvärr har vi glömt då mycket av det som beskrivs i boken om upplevelserna i Sverige upprepar sig just nu. Saknar den fina prosa som stora författare besitter. Detta är skrivet av en journalist och språket är därefter. Stark 3:a
Betyg
Så personligt och så vackert, en njutning att läsa trots handlingen. Intressant att få en inblick i hur det var för överlevande. Enda nackdelarna är att det är lite segt och att det känns som att man blir lite skriven på näsan på slutet när det gäller ersättning eller inte. Men fantastisk bok.
2014-04-16
Betyg
Det är en så otroligt fascinerande och hemsk historia, berättad på ett fint sätt.
Betyg
En annorlunda bok om förintelsen. Samtidigt som det är en väldigt gripande historia om förintelsen är det en historia om Sverige under åren efter kriget och om att växa upp med två föräldrar som utsatts för Hitlers Nazityskland. En viktig bok om ett mörkt kapitel i vår historia som vi inte får glömma och absolut inte förneka! Läs den!
2013-11-20
Betyg
Rapsodisk, hoppar tidsmässigt och fyllt med citat som hackar sönder berättelsen. Men bra berättelse om hur det var både före och efter ankomsten till Sverige.
Betyg
Jag deltog en gång i en kör vars dirigent med mycket små handrörelser, ja bara med fingrarna ibland, fick oss att lyssna maximalt, att prestera maximalt. Göran Rosenberg får på ett liknande sätt, med sitt pregnanta, vackra och återhållsamma språk, med sig läsaren genom oerhörda händelser/upplevelser. Tala om att ge läsaren möjlighet att läsa mellan raderna...
2013-09-05
Betyg
Väldig trög start men tar sig efter halva och då kan man inte lägga den ifrån sig
Betyg
Antingen hade jag alldeles för hög förväntan på denna bok, eller så var den verkligen långtråkig (de första 200 sidorna var sega att ta sig igenom med all fakta, årtal, namn, platser, statistik..) men de sista 100 sidorna gjorde det värt att ha läst ut den. Kunde dock vart mycket kortare alternativt inte fullt så detaljerad utan att missta trovärdighet. Nä. Besviken helt enkelt, men bra intention av författaren.
2013-08-20
Betyg
Jag älskade författarans sätt att hantera språket i boken och hur han skrev till sin far, och inte om honom. Väldigt känslosam och jag var tvungen att lägga ifrån mig boken några gånger när det blev för smärtsamt. Speciellt i avsnittet om Ghettot och Wöbbelin.
2013-07-18
Betyg
Blev positivt överraskad över Göran Rosenbergs sätt att disponera handlingen och använda språket. En skrämmande tid som satt sina spår ända in i vår egen tid.
Chaim Rumkowskis öde och beslut är omskakande. De som tvivlar på förintelsen borde likt de tyskar som tvingades se en del av konsekvenser av förintelsen, tvingas att konfronteras med boken.
Betyg
Förlåt. Jag vill verkligen ge den här boken ett högre betyg. Mitt hjärta känner att boken "förtjänar" mer än en trea. Men tyvärr känns berättelsen tungläst, den flyter inte på av sig själv och jag kommer på mig flera gånger med att liksom pusta av ansträngning under läsningens gång. Det är möjligt att det faktum att berättelsen är skriven i du-form som försvårar det hela. Generellt har jag svårt för den typen av skrivande. Samtidigt är det en del av det som gör just denna bok så gripande. Det är inte bara en berättelse OM författarens far, utan även TILL honom. Författaren vänder sig direkt till sin pappa i ett samtal om faderns förflutna, hans känslor för sin familj och även sonens egna känslor och minnen från deras tid tillsammans. Det är mycket gripande, rörande, sorgligt och jag grät. Så jag vill poängtera att det är inte berättelsen som sådan som genererar ett "medelmåttigt" betyg. Men jag känner att jag måste vara ärlig i min betygssättning och bedöma alla aspekter, och då måste jag trots allt väga in även själva läsupplevelsen. I det här fallet var det tyvärr så att boken kändes alltför tung och svårläst emellanåt, trots att den varken är tjock eller har ett komplicerat språk. Men jag fick helt enkelt inte känslan av att bara "dras med" i boken, att flytta in i berättelsen av berättelsens egna kraft. Istället fick jag själv kämpa aktivt för att ta mig igenom. Förlåt, som sagt. Men så är det.
Betyg
En del nytänkande litterära krumbukter, men också ett ganska tjatigt grepp efter ett tag. Göran Rosenberg ÄR pretentiös, så har det alltid varit och så är det nu också. Men visst griper historien tag ibland, speciellt avsnittet om Wöbbelin. Ett starkt öde, men tyvärr en något "träig" prosa. Hade nog vunnit på att marknadsföras som reportagebok istället för skönlitterär.
2013-01-04
Betyg
Upplevde språket som ganska jobbigt att läsa, ingen lättsam bok precis men intressant handling!
Betyg
Helt klart en bra sakprosabok. Men jag tror faktiskt att den hade vunnit mycket på att kortas ned, redigeras och bearbetas ytterligare. Jag blev faktiskt lite överraskad av alla utvikningar om Södertäljes stadsplanering.
Ämnet om förintelsen, sorgen, att byta land osv är oerhört viktigt och jag är glad att boken skänker uppmärksamhet åt dessa frågor i en tid av ökande antisemitism.
Betyg
Jag citerar Mikael van Reis i Svd: " ... denna energiskt spårsökande och noggrant sammanfogade bok som är som hybriden av roman och resa, barndomsskildring och kärleksberättelse - och som framför allt är en sorgesam undertsökning." - Vad än Augustjuryn påstår så är detta sakprosa och inte skönlitteratur. Berättelsen är frustrerande i sin sammansättning och ofullkomlighet och just detta bidrar till att författarens sorg blir så tydlig utan att direkt uttalas. Jag läste bara början (väldigt mycket om Södertäljes stadsplanering) och slutet om faderns sammanbrott och självmord. Särskilt avslutningen är mycket läsvärd.
Betyg
Göran Rosenbergs berättelse om hans föräldrars öde sedan de forslats från Lotz till Auschwits är sakligt och journalistiskt skriven. Kärleken till föräldrarna och särskilt fadern som boken mest handlar om är väldigt påtaglig. Boken är viktig på flera sätt. Vi får aldrig glömma!
Betyg
Jag hade svårt att komma in i boken. Tyckte inte om "upprepningarna" och meningsuppbyggnaden som satte käppar i läsflödet. Men när man väl kommit in i boken till den del där Göran påbörjar att repa upp historien om hur fadern tar sig från Auschwitz till Södertäljde blir det riktigt riktigt bra. Och det är det som jag gillar med denna boken. Skönlitterärt men ändå journalistiskt berättande.
Betyg
Läsvärd för alla och envar. Tiden är närhistoria och borde beröra oss alla. Författaren har gjort ett otroligt "resörsarbete" med att besöka olika platser, fått dokumenterat fakta. Dessutom beskrivs livet i Sverige på ett igenkännande sätt även om läsaren inte bott just där. Tiden är igenkännande. Grymheterna som skedde i ghettot och i koncentrationslägren har vi svårt att förstå, även när det är kort tid sedan. Vi får aldrig glömma.
Betyg
Steve Sem-Sandbergs smärtsamma skildring ”De fattiga i Lodz” (2009), handlar om hur judarna i ett polskt getto successivt utplånas av nazisterna. Man kan säga att Göran Rosenbergs djupt personliga bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” börjar där den förra boken slutar. Rosenbergs föräldrar, David och Hala blev ”utlevererade” från Lodz till Auschwitz 1944. De överlever båda mirakulöst nog och stiger av tåget vid den nya Platsen (Södertälje) som ska bli sonens uppväxtmiljö. Här formas Projektet att skapa ett helt nytt hem istället för den hemmiljö som utplånats. Föräldrarna gör allt för att passa in i det nya landet, pojken som föds där får ett mycket svenskklingande namn, Göran, och pappan lägger ut egentillverkade bokstäver i trä på golvet för att han snabbt ska lära sig det nya språket.
Författaren har kartlagt hur vägen från koncentrationslägret såg ut och hur de försökte gå vidare efter allt som de utsatts för. ”Den överlevande är ett undantag, hans existens är i själva verket resultatet av en i maskineriet uppkommen driftsstörning” säger Imre Kertész (nobelpristagare och överlevare), och menar att kanske är det just därför så svårt att förlika sig med, vänja sig vid det exceptionella och regelvidriga som överlevnaden innebär. Så blir det för David, skuggorna hinner i fatt honom och han tar sitt liv, när sonen bara är 11 år.
Boken har journalistisk prägel, men även litterära kvaliteter. Vissa delar präglas av reportagets undersökande stil, som när han hittar en tysk efterforskning om slavarbetet i tyska arbetsläger med just den grupp av människor där hans pappa ingick. Eller när han själv besöker de orter där hans pappa har vistats. I övrigt är uppgifterna hämtade från samtal med Hala, sparade brev, dokument och tidningsartiklar. Men därutöver får författaren gräva efter skärvor i minnet efter ”vad barnet förnimmer” för det är visserligen en saklig berättelse, men genom den personliga tonen, där pappan är bokens ”du”, skapar den en stark känsla av sorg och ilska. Själv blir jag starkt berörd av berättelsen, hur de judiska invandrarna bemöttes i Sverige och av hanteringen av den tyska statens utlovade gottgörelse för koncentrationslägrets fångar, vilket innebar att de misstroddes på nytt.
(Publicerad i Norran 21 april 2012)