
Ett år i Provence är en beskrivning, månad för månad, av vad författaren Peter Mayle och hans hustru upplevde när de flyttade in i en gammal bondgård vid foten av Luberónbergen mellan Avignon och Aix en Provence. De lyckades överleva vinterns snöfall, anläggandet av en vingård och den påföljande invasionen av byggnadsarbetare och gäster. De träffade på björnjägare och smakade champinjoner som odlats fritt, de mötte tryffelexperter, en man som åt rävar och ytterligare en man som brukade bita tandläkare. Och framför allt åt och drack de ? ofta och minnesrikt, bland annat på en restaurang där kockens och kyparens sammanlagda ålder uppgick till 164 år. Ett år i Provence är varken en reseguide eller en gourmetbok, utan en personlig beskrivning av charmen och förvirringen med att leva ett provensalskt liv.
Visa mer
Recensioner
2019-03-26
Betyg
Engelsk underbar humor om kulturkrockarna när ett engelskt par bosätter sig i södra Frankrike. Det är roligt och charmerande. Ett frossande i franskt vin och mat utbud. Är man livsnjutare så måste det vara helt fantastiskt. Jag blir riktigt sugen på att åka dit. Det är ingen litterär höjdpunkt utan läsupplevelsen ligger i charmen, humorn och gourmet beskrivningarna.
2011-05-29
Betyg
Ett år i Provence. Det engelska paret Mayle köper sig ett hus i Provence och bestämmer sig för att uppleva ett helt år bland egendomliga fransmän, tryffelsök och delikata middagar. Boken är därmed en sorts månadsbok, med beskrivningar över vad som händer i deras nya franska liv. De blir invaderade av byggnadsarbetare som älskar att dra ut på tiden, men sliter som djur när de är på plats, vilket sällan händer. De träffar på den besynnerliga småbuttra grannen som sätter upp varningsskyltar i stil med ?Varning! Ormar!? för att hålla de tyska turisterna borta. Men framförallt är boken en hyllning till Provence, till den underbara maten. Läs den och dregla. Inget litterärt underverk, men det är härligt att läsa om alla dessa godsaker som de trycker i sig. Blir hungrig efter ett fåtal sidor och får hejda mig för att inte häva i mig en flaska rött och diverse starka ostar.