Vinnare av Augustpriset 2008 för Årets svenska skönlitterära bok Liksom Strindberg skrev om sitt liv i tredje person, i Tjänstekvinnans son, skriver PO Enquist om sig själv som "honom", den faderlöse lärarinnpajken från Hjoggböle, tidig medlem i nykterhetsorganisationen Hoppets här och lovande höjdhoppare. Han, som mest satt ensam och ritade kartor, förvånades senare över hur lilla Hjoggböle fick lika många författare som spenar på ett kojuver. Han, vars barndoms värld inte sträckte sig längre än till Bureå, skulle komma att resa och leva en stor del av sitt liv utomlands. Berlin, New York, Paris, Köpenhamn. Pjäsen Tribadernas natt förde honom ända till Broadway. Men mitt i framgången en framväxande personlig kris. Som författare ett stort internationellt genombrott. Men när allting gick så bra, hur kunde det gå så illa. Ett annat liv är den dramatiska historien om...
Visa mer
Recensioner
2021-02-22
Betyg
En av våra största berättare. Men allt var inte lika intressant att läsa om i denna självbiografi.
2021-02-22
Betyg
En av våra största berättare. Men allt var inte lika intressant att läsa om i denna självbiografi.
2020-07-14
Betyg
P O var en av våra största författare. hans språk är så levande och poetiskt. Här en självbiografi som i långa stunder är riktigt intressant men andra delar känns lite tjatiga. Framförallt första åren i hans författarskap innan och när han slog igenom är verkligen bra men andra delen om hans alkoholism känns mer tradig på något sätt.
Betyg
Det var en besvikelse. Endast sista femtedelen var riktigt intressant och gripande. I övrigt mestadels neurotiskt biktande som för mig bara är tröttande. Förstår inte hur boken kunde föräras Augustpriset, fullkomligt obegripligt. Jag har även läst Livläkarens besök som jag tycker är ett mästerverk, ville bara tillägga det.
2011-05-11
Betyg
110511: Vackert och fint språk om en man som lyckats ta sig i kragen och förvalta sin begåvning. Tyvärr är jag personligen inte så inne på "biografier" vilket detta nästan kan klassas som, därav enbart 3 i betyg.
Betyg
PO har fyllt 70 och det börjar bli dags att sammanfatta det hela. Men lille PO, för 70 är ju nästan samma som när man var 7, är rädd, eller bara vill undvika att behöva försvara sig. Han minns ju att han varit kontroversiell, vet att hans stora framgångar kan bli ifrågasatta och tänker också på sin långa kamp med spritdjävulen...
Men detta borde väl en språkakrobat som han kunna lösa... Han gick ju i hamn med att i Livläkarens besök (tror jag att det var) bara använda 'pluskvamperfekt' boken igenom. Visserligen missade jag poängen med detta grepp och missade också den halvmening i 'perfekt' som hela övriga boken säkert var relaterad till...) Här består det inte särskilt avancerade men konsekvent genomförda språkliga greppet av att han kallar sig "han", boken igenom. Fast det är inte han själv... utan hans hemliga kompis, som han hade uppfunnit åt sig själv, som berättar om honom och befriar honom från besväret av att redovisa hur minnet arbetade och från att döma i egen sak. Hans kompis, den anonyme berättaren som vi inte får veta någonting om, kommer med de optimala formuleringarna där lille/gamle PO skulle kanske fastna i invecklade och ändlösa förklaringar, som kanske skulle låta som konstruktioner och bortförklaringar. Istället får vi snabba och effektiva genomgångar av alla viktiga punkter i hans liv (fram till hans seger över spritdjävulen), allt som PO kommer ihåg att hans kompis inte skall glömma bort... Och han, liksom PO, är en duktig språkakrobat som snällt (det är viktigt...) och lågmält får verkligheten, livet, beskrivet som PO vill.
Och hur är berättelsen, boken (när man kommer över "det berättartekniska greppet")...? Ganska bra. Som flera har sagt, särskilt beskrivningen av sin barndom och sin alkoholism som är intressanta. Men jag saknar alltså PO som berättare av sin egen historia, att se honom kämpa med minnets egenheter och begränsningar och minnena själva, och med projektet 'livet' och 'karriären'...
2010-09-11
Betyg
Framförallt början av boken är riktigt bra. Tills något slags teaterliv i USA återupplevs och jag somnar. Sen vaknar jag igen i när författaren åker in på rehab. Smårolig, underlig och kommer på mig själv med att tänka på händelser i den, långt efter att jag läst den. Därav det höga betyget.
2010-08-09
Betyg
en utelämnande bok som man kan följa tidsmässigt, den är välskriven och nyanserad
2010-08-06
Betyg
Efter att ha läst den första gången så gav jag den fyra stjärnor. Nu har jag läst om den, ungf ett år senare (eller kanske två). Nu är den en självklart femma! Förstår inte riktigt varför jag bara gav den fyra första gången men det kan ha att gör med de stora förväntningar jag hade. I vilket fall som helst så är herr PO mästerlig, som mina andra favoritvästerbottningar Sara och Torgny.
Betyg
Ett annat liv hörde till min sommarläsning och att göra en biografi i tredje person gillade jag inte. P O fastnade liksom inte som jag hade förväntat mig. Ytligt beskriven blir alkoholproblemen, han ger inte allt. Kvar blir stackars liten som är så stor. Läsvärd dock, läsaren tilldelas en hel del P O och det var väl meningen, men den berör inte.
Betyg
Jag hade väldigt höga förväntningar på boken men tyckte att den var väldigt trög och långtråkig. Jag gillade inte heller PO E:s sätt att skriva om sig själv i tredje person - kändes ganska pompöst. Att den över huvudtaget får en trea av mig är för att det fanns partier som var alldeles strålande, men de var för få för att kompensera de 530 tröttsamma sidorna.
2010-07-18
Betyg
Hade väntat mig mer av denna upphaussade bok. Det är egentligen bara dom ca 100 sista sidorna som väcker något intresse och inte ens då blir beskrivningen särskilt personlig. Skildringen av den alkoholism, som tydligen varit/är fallet, görs i själva verket på ett ganska kliniskt vis och man får inte ta del av ens en bråkdel av de våndor han nog ändå fick gå igenom. Dom 400 första sidorna känns på något sätt som transportsträcka till de sista 100 som blir något av ett antiklimax.
2010-05-08
Betyg
Den första delen är mästerlig, bland det bästa jag har läst på länge. Del två och tre är också oerhört bra, men jag fann dem inte fullt lika medryckande och sammanhållna. Snudd på toppbetyg, och en given rekommendation.
2010-03-07
Betyg
En bok som man "lever" med. Blir ett med. POE läser sin egen text så bra så man nästan "ser" handlingen och personerna.
Boken innehåller så mycket av värme, trygghet,framgång , ensamhet, och annat elände så jag hade svårt att komma ur dess grepp.
Betyg
Enqvist är en stor humorist enligt mig. Berättelserna från Hjoggböle är väldigt komiska och rörande, halva boken lysande ... sedan verkar det som om det är alltför smärtsamt att beskriva förfallet. Eländet blir liksom lite distanserat, som om han VERKLIGEN skriver om någon annan än sig själv. Synd, man når inte riktigt in i smärtan. Därför bara en fyra.
Betyg
P O Enqvist har jag aldrig läst förut. Inte sett någon av hans pjäser. Det är mest min vurm för självbiografier som gör att jag kastar mig på mig hörlurarna och lyssnar till hans egen uppläsning.
Det blir många starka och bra timmar. Bokens andra del upplever jag som lite fladdrig och osammanhållen.
Det gör nu inget. Barndomsdelen och skildringen av vägen in i och ur tung alkoholism är mästerlig