Evelina är pappas flicka, så har det alltid varit. Trulig, knubbig och förpubertal är hon långt ifrån den söta tjej som hennes mamma drömde om. Och det är pappa som får samtalet. Samtalet som berättar om att någon har tagit henne tillfånga. Någon som kräver hans liv i utbyte mot hennes. Det är mycket med Evelina som hennes föräldrar inte vet något om. Bland annat hur hennes vänskap med den dödligt sjuka Alice har utvecklat sig. Hur Alice ger henne allt svårare uppdrag, saker hon ska fixa. Och dessutom finns ju Aaron i samma hus, Alices storebror. Vänskapen med Alice, förälskelsen i Aaron och den underbara Cox, hennes katt, betyder allt för Evelina. Men det är också en hel del som hennes föräldrar inte vet om varandra. Samtalet från en kränkt människa som vill ha hämnd och har kidnappat deras dotter blir, vid sidan av katten Cox försvinnande, katalysator för en räcka händelser. Alla inblandade...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det jag tycker är spännande med thrillers är att det inte är på själva brottet som fokus läggs utan det som leder upp dit och mer tankebanorna istället för vid uppklaradet av brottet. Det gör att man ofta får ett annat djup i själva brottet och dessutom lär känna förövarna istället för de som försöker lösa det.
I En yxa åt Alice gläds jag över att jag får lära känna alla inblandade väldigt grundligt och följa med dem alla i vissa delar av boken. Det är en hel del huvuden vi får hoppa in i men Frimansson sköter det bra genom att bara ge ett eller två medvetanden fokus under varje del. Däremot vävs de ju in i varandra eftersom alla knyts ihop och har relationer till varandra, och det är spännande.
Det som gör att jag tycker att den här boken är spännande är hur vardagligt allt är, och hur mycket ”Alla känner alla” det verkligen kan vara. Jag tycker att det fungerar väldigt bra, men det blir inte lika psykologiskt som jag fruktade, och som var den stora anledningen till att jag låtit den stå kvar på hyllan så länge.
Blev jag någon gång överraskad av händelserna? Ja och nej. På ett sätt tycker jag väl att den slutade ganska förväntat, men blev ändå överraskad över hur allt knöts ihop (snyggt tycker jag) och ett par vändor inne i boken gjorde att jag var tvungen att omvärdera mina första gissningar. Det gillar jag också, när en tror att en har förstått men inser att en måste ändra på sig.
Jag saknar lite ihopknytning och mer inhopp av mannen med likbilen och jag saknar också att veta hur det går för Alice men det är ganska små petitesser i sammanhaget.
Språket är lättsamt. Jag har lite svårt för att det är ”våran” och ”mej” och liknande i dialogerna men så är jag en sådan som gärna har det korrekt i böckerna, även om det är okej med talspråk i dialogerna. Det är ju inte svårt att höra deras röster i mitt huvud när man som författare väljer att skriva så, men personligen tycker jag att det inte blir fint i skrift. Annars är det ett språk som är lätt att hänga med i och det är också nyansskillnader på ungdom och vuxen, riktigt bra.
Betyg
Medan jag intensivt inväntar en ny thriller av Inger Frimansson- lyssnar jag igenom några av hennes tidigare deckare. En yxa åt Alice är spännande, välskriven och omöjlig att inte tycka om. Åtminstone för mig!
Dessutom fantastiskt bra uppläsning av Gunnel Fred! Stark 5:a! Kan varmt rekommenderas!
2015-08-03
Betyg
En bra inledning, och avslutning. Fängslande och lite scary, det ärmånga i den här boken som i te mår bra, eg ingen. Snabbläst mångårig ganska obemärkt förbi.
2015-06-16
Betyg
Ännu en bok av Frimansson, lika bra skreven som de andra, i början funderar man lite på vad det går ut på, men ju längre man kommer i berättelsen funderar man på slutet. Välskreven bok, och spännande mot slutet, kan tyckas lite seg i början, men det försvinner efter hand. Också en sådan bok man kan lägga ifrån sig, men ändå komma ihåg när man på börjar ett nytt kapitel.
Betyg
Betyg: 4,5+. Man kan beskriva Inger Frimanssons författarkonst med många olika uttryck. Förutsägbar är inte det ordet! Nej, nej. Inte någon förutsägbar smålöjlig Jungstedt/Läckberg-deckare här inte! Nej. Något betydligt mer. Jag skulle vilja påstå att hennes allra största styrka är de fantastiska porträttsbeskrivningar som man tyvärr saknar inom de flesta deckare samt romaner. Hon gör karaktärerna levande, äkta, verkliga, och det är därför de också är så extremt spännande att följa. En yxa åt Alice är en mycket spännande, välskriven Frimansson-thriller- inte fullt lika bra som Råttfångerskan, men nästan. En mycket spännande psykologisk thriller som jag varmt kan rekommendera! Men tråkigt känns det nu- ska jag behöva vänta ytterligare 3 år på att hon skriver en ny thriller? Hoppas inte!