"Jag är en sjuk människa ... arg och elak. En motbjudande människa ... " Så inleds den kanske mest säregna av alla Fjodor Dostojevskijs romaner, En underjordisk dagbok, som Lind & Co nu presenterar i en efterlängtad nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som häromåret gav ut en kritikerhyllad volym med ett urval av Anna Achmatovas dikter och som dessförinnan översatt bland andra Leo Tolstoj och Danilo Kis. Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig - går under jorden - och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill - eller kanske snarare inte kan - inordna sig i. Bland allt han funderar över finns just skillnaden mellan att vilja och att kunna. I detta tänker han fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag. En underjordisk...
Visa mer
Recensioner
2021-07-02
Betyg
Njöt genom hela boken. En film spelades upp i huvudet under de dryga 70 sidorna, fantastiska beskrivningar av miljö och karaktärer som vanligt. Olycklig kärlek och mysiga karaktärer, krossade känslor. Författarens dystra och destruktiva uttryck är to die for.
Betyg
Läste ut denna på en förmiddag. Mitt andra lästa verk av Dostojevskij. Jag har lite svårt att förhålla mig. En del riktigt bra tankeväckande och en del mansplainande (bara att han uttryckte att han ska berätta sanningen). Otroligt bitter man. Delen när han träffar Liza och kastar ur sig allt, hade lämnat på direkten ifall en sån vidervärdig man började samtala med mig. Tänkte även på hur han lyfter hur galen en människa kan göra sitt eget liv (generalen som han förföljer i år).
Betyg
”Anteckningar från källarhålet” är en giftig läsning. Jag föredrar Dostojevskijs mindre furiösa ”Lifvets paradoxer” (1909). I båda böckerna finns stycket med den prostituerade Lisa. Men till skillnad från ”Anteckningar från källarhålet” är ”Lifvets paradoxer” något av det bästa jag läst...
2016-12-20
Betyg
Min första läsning av denna bok skedde under en långflygning och troligtvis var jag inte tillräckligt koncentrerad för att uppskatta denna förunderliga bok riktigt. Denna gång steg min bedömning av boken från tre till fem.
Dostejevskijs styrka, i min mening, är att han är en sådan enastående människokännare och har förmågan att ge sina käraktärer liv och komplexitet.
I den här boken ges bokens berättarkaraktär verkligen fria tyglar - han är en stor egoist, patetisk och ömklig - men hur skall man kunna fördöma honom när han beskrivs med så många bottnar och med en sådan uppriktighet och känsla.
Dostojevskij är en mästare också i det kortare formatet.
Betyg
Den här boken förstärker verkligen min tes om att klassiker egentligen inte är något vidare bra, utan endast blivit kända för att författarna på något sätt var nyskapande eller berättelsen beskrev något som inte tidigare beskrivits under den tid den blev till. För herregud, vilket dravel. Ta vilken random nutida blogg som helst, och jag lovar, den är både bättre och mer intressant (och dessutom mer trovärdig!) än den här berättelsen om två självupptagna, monologkära 14-åringar (som antagligen snarare är närmare 25 eftersom de både har boende och ska gifta sig, men de har intellekt som två barn) som båda är besatta av ljudet av sina egna röster. Hur kan man ens få något sådant publicerat? Det måste bero på att de inte var lika många som skrev på den tiden, eller att alla inte hade råd att få sina verk publicerade. Hade någon lämnat in ett manus likt detta idag hade det inte ens varit någon som orkade läsa det till sista sidan - jag tror det hade blivit dumpat på direkten.
"Jag älskar dig, eller nej, jag älskar honom, eller vänta, nu sa du något smart, okej jag älskar dig, eller nä, jag ångrade mig, jag ska gifta mig med honom. Men du älskar väl mig ändå? Älskar du mig?" fram och tillbaka i två timmar av en urusel uppläsare. FY FÖR BÖVELEN det här var outhärdligt.
Vita nätter får 1/5 stjärnor om ens det.
Betyg
Källarkillen är komplett vansinnig, men samtidigt vansinnigt välgestaltad. Trots hans maniska haranger så hinner han med att slänga ur sig en del tänkvärt också. Ett av mina absoluta favoritcitat någonsin finns i den här boken "
... men man kan åtminstone då och då dissikera sig själv sönder och samman, det livar ju alltid upp." Tänk på det ett tag ni, för det har jag gjort ett flertal gånger!
Betyg
En mycket lysande nyöversättning av Barbara Lönnqvist, professor i ryska språket. Jag har alltid älskat Dostojevskijs böcker och boken hans fru Anna Dostojevskaja skrev om honom ? Mitt liv med Dostojevskij är en bok som jag läst flera gånger och den är fortfarande min favoritbok, och jag kommer att läsa den många gånger till. Tillbaka till Fjodor Dostojevskij igen. Även att han är en författare från 1800-talet tycker jag att hans ord och tankar, när han kritiserar samhället känns moderna än idag. I denna bok har berättarrösten en stor inre styrka och texten är ofta opassande och cynisk. En bok som jag älskar, och som jag läst innan och kommer att läsa flera gånger. Jag är mycket glad att Lind & Co ger ut dessa underbara klassiker som man aldrig får glömma bort. Fler sådana, tack!
Betyg
En mycket lysande nyöversättning av Barbara Lönnqvist, professor i ryska språket. Jag har alltid älskat Dostojevskijs böcker och boken hans fru Anna Dostojevskaja skrev om honom ? Mitt liv med Dostojevskij är en bok som jag läst flera gånger och den är fortfarande min favoritbok, och jag kommer att läsa den många gånger till. Tillbaka till Fjodor Dostojevskij igen. Även att han är en författare från 1800-talet tycker jag att hans ord och tankar, när han kritiserar samhället känns moderna än idag. I denna bok har berättarrösten en stor inre styrka och texten är ofta opassande och cynisk. En bok som jag älskar, och som jag läst innan och kommer att läsa flera gånger. Jag är mycket glad att Lind & Co ger ut dessa underbara klassiker som man aldrig får glömma bort. Fler sådana, tack!