
En vild idé ... När trettioårskrisande Anna-Lisa Johansson ramlar över romanen "Vägen till Klockrike" på en loppis tar hennes liv en ny vändning. Hon fascineras av berättelsen om luffaren Bolle och bestämmer sig för att själv gå på luffen i sommar-Sverige. Skaffa sig mat och husrum genom att måla staket och klippa gräs. Tjäna pengar på det hon är allra bäst på, att fynda dyrgripar på loppis och sälja vidare. Fundera över vad hon vill göra med resten av sitt liv. Och kanske finns där ute någonstans en kille för henne? En omöjlig man ... Men den flirtiga raggaren som ger Anna-Lisa lift i sin risiga Cheva är verkligen så långt från drömkillen man kan tänka sig. Hur kan någon vara så irriterande? En sommar som förändrar allt ... När luffen går mot sitt slut har Anna-Lisa vandrat många mil genom Roslagen, Norduppland, Bergslagen och Östergötland. Hon har mött både snälla...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En perfekt feelgood-bok. Jag vet knappt vad jag ska säga annat än det.
Jag tror att en del av perfektheten hat att göra med att jag faktiskt var ute och gick medan jag lyssnade på boken och en viss del har att göra med en oerhört skicklig uppläsare - Karin Mannerström. Jag är riktigt förtjust i att det är hon som läser hela serien, för då kommer det att kännas rätt.
Anna-Lisa som karaktär fastnar jag genast för. Till viss del för att hon är väldigt olik mig som person. Boken både får mig att vilja luffa (och att absolut inte göra det - fy för den lede för vissa människor) och att lära mig mer om gamla saker. Jag vill också ha kunskaper om dem. Men främst peppar den faktiskt att fortsätta våga och hoppas på drömmar.
Persongalleriet är lagom stort, det finns en del små karaktärer men de flyter förbi. Allt känns genuint och språket flyter väldigt bra.
När sluter kommer så gråter jag hejdlöst där ute med barnvagnen, folk här på orten lär ju fundera på vad det är för galning som är ute och går Men det gör inget. Så här de ju tittat på luffare i alla tider också.
Betyg
Jag gillade de första två böckerna bättre än den här tredje, men den är ändå bra. Extra poäng för att jag känner igen mig på Anna-Lisas väg på luffen. Jag åkte själv stora delar av samma sträckning fast per bil som en egen liten minisemester häromåret - kul att återuppleva miljöerna ur Anna-Lisas perspektiv. Fast jag fattar inte varför hon envisades med att släpa på prylar i en duk på en pinne - så himla opraktiskt när det finns så fina ryggsäckar :-)