
En oväntad semester handlar om tjugosjuåriga Rachel som lever ett häftigt liv i New York. Hon vantrivs på sitt hotelljobb och ägnar tillvaron helt och hållet åt uteliv tillsammans med bästa väninnan som hon också delar lägenhet med. Droger tillhör vardagsmaten, barer och killar livsluften. Men en kväll går allt överstyr och Rachel har till slut tagit för många sömntabletter. Hennes familj hemma i Irland griper in och Rachel hämtas hem för att tas in på rehabiliteringshem. Det var absolut inte vad Rachel hade tänkt sig, men vid närmare eftertanke kanske en klinik inte är fel. Rachel ser framför sig popstjärnor och filmskådisar, bastubad och massagebehandlingar - så varför inte lite semester. Till kliniken anländer så Rachel men långsamt och obönhörligen går det upp för henne att här finns inga stjärnor och ingen lyx. Tillvaron består plötsligt bara av terapibehandling, trista typer och...
Visa mer
Recensioner
2020-05-21
Betyg
Första gången jag läste den här boken tyckte jag att den var väldigt tråkig och fick tvinga mig igenom den. Men av någon anledning så fastnade den mer än någon annan bok av Keyes hade gjort. Detta är den enda av hennes böcker som jag faktiskt har läst två gånger. Tycker att den är värd en 4:a för det.
Betyg
En bok som blir bättre för var sida. Jag hade inte riktigt förväntat mig att det skulle vara så tungt att läsa som det bitvis var. Trots den i grunden lättsamma tonen är det smärtsamt att läsa om hur Rachel gräver sig djupare ner i sitt missbruk samt även förnekar det under lång tid. Men det är en bra skildring utifrån en missbrukares perspektiv och det är härligt med humorn som lyfter upp emellanåt.
2015-08-13
Betyg
Njöt. Många skratt och även gråt och gillade verkligen "Luke" karaktären även om han verkade osannolikt bra.
2015-02-17
Betyg
Nja, jag brukar gilla Keyes böcker, men denna var inte min favorit. Kanske mest beroende på att jag inte gillade huvudkaraktären. Men jag antar att det är så man reagerar och beter sig när man hamnar på ett rehabiliteringshem.
Betyg
Efter att ha gillat Watermelon tänkte jag att den här skulle gå i samma mysigt irländska stil men nix - jag kommer alls inte in i huvudpersonens hjärna utan tycker bara hon är konstig och rehabiliteringsstället ännu konstigare. En massa karaktärer man bara tycker "jaha" om dyker upp och alla har de drogproblem. Det finns betydligt bättre både inom komedi och drama när det gäller drogrehabilitering.