En lördag i juli när jag var sju år

Allt förändras den där varma vindstilla dagen i juli. Kate är sju år och har tillsammans med sina båda äldre bröder och lillasyster varit nere vid sjön och badat. Då kör en polisbil upp framför grinden och ur kliver inte bara poliskonstapeln utan också byns pastor och doktorn. En katastrof har inträffat och fyra syskon är föräldralösa.    Kate har alltid tytt sig till den tio år äldre Matt och hos honom söker hon nu tröst och stöd. Mellan dem finns en särskild gemenskap, han betyder allt för henne. Med sin briljanta begåvning och sitt passionerade intresse för naturen uppmuntrar han Kates märkliga fascination för djurlivet i sjön. Men det finns också sådant i Matts liv som inte Kate känner till.    Tjugo år senare möter vi åter Kate. Hon är nu framgångsrik forskare i zoologi, men fortfarande påverkad av barndomens traumatiska händelser. Hon kan identifiera organismer under ett mikroskop, men ser inte vad som orsakar hennes eget kaotiska känsloliv. I det lilla samhället Crow Lake i norra Kanada utspelas detta universella drama om familjeband och missförstånd, om skuld, om känslor av förbittring som pyr under ytan. På ett lyriskt, återhållet språk visar Mary Lawson med stor värme och humor hur man trots allt kan försonas med det förflutna. MARY LAWSON växte upp i ett jordbrukssamhälle i norra Kanada men kom till England 1968, där hon numera är bosatt. Som avlägsen släkting till L M Montgomery, författaren till Anne på Grönkulla, fick hon som barn höra hur den berömda författaren betonade vikten av utbildning, ett bärande tema i denna uppmärksammade debutroman. ”Lawson förmedlar inte bara den underbara stillheten och skönheten i landskapet utan också hur detta påverkar dess invånare. Det är den sortens bok som får dig att fortsätta läsa till efter midnatt – och du sörjer att den är slut. Sedan börjar du övertala dina vänner att läsa den.”WASHINGTON POST