Menduärvälinteful!! Så säger de flesta människor när de får höra att jag har skrivit en bok som heter En liten bok om att vara ful. Nej, det är just det. Boken handlar snarare om att INGEN är ful. Och all den onödiga energi vi lägger ner på att tycka att vi inte duger. Jag är säker på att det är ett vanligt problem. Jag var bara värre än de flesta.Jag gick ständigt runt och kände mig jätteful. I alla fall när det gällde vissa delar av min kropp. Jag lät det styra hela mitt liv. Jag kunde till exempel inte bada tillsammans med andra eftersom jag inte vågade visa mig i baddräkt. Men det värsta var att jag inte klarade att ha en relation. Jag hade inte sex förrän jag var nästan 35 år.Men boken handlar också om hur jag tog mig ur utseendefixeringen. Hur jag tränade på att vara avklädd tillsammans med andra så att det så småningom blev helt naturligt för...
Visa mer
Recensioner
2015-09-04
Betyg 
Det här är en fin liten e-bok, om än sorglig, om hur utseendefixering kom att styra ett halvt liv. En självutlämnande biografi av Birgitta Gustafsson som inte vågade ta av sig sina kläder inför andra. Som hela tiden gömde sin, så som hon tyckte, stora bak och sina ”hemska” bristningar. En till synes framgångsrik kvinna som inte kunde ha relationer med män och som inte vågade ha sex för första gången förrän hon fyllt nästan 35 år.
Birgitta berättar fint om sina religiösa föräldrar och sin uppväxt. Hon berättar om sin bror, om sina resor och om omöjliga förälskelser. Hon brukade spana in de snyggaste, populäraste killarna som verkade ouppnåeliga. Ibland visade de ett intresse tillbaks, men Birgitta klarade inte av att visa sig naken. Det var helt enkelt otänkbart. Hon klarade inte ens av att gå och bada med andra personer i närheten. Hon skriver även om sin skönhetsoperation där hon opererade brösten.
Birgitta skriver om sitt arbetsliv men det har inte fått så mycket plats. Det var bitvis väldigt framgångsrikt. Hon lärde sig flera språk, jobbade som guide och sedan som journalist. Hon har arbetat både med radio och teve, gjort olika inslag och läst upp nyheter. Flera personer tyckte hon var snygg, men det ville hon inte lyssna på. Och att hon var duktig verkade inte spela så stor roll.
Så småningom ledde en förälskelse och det att hon var så olycklig till en psykos. Hon skriver om hur hon fick som ett tvång att klä av sig hela tiden och visa sina bristningar för folk som var helt oförberedda på det. Hon beskriver hur det var att vara inlagd på psyket och hur oskyddad hon var under sin psykos och sitt tvångsmässiga beteende. Hon var rädd för män och hennes första sexuella erfarenhet kunde ha blivit något väldigt obehagligt.
Hon misstänker själv att hon hade BDD (dysmorfofobi). Det är en störning som innebär att man har en bild av sig själv som inte stämmer, samt att man lider extremt mycket av sitt utseende, i så stor utsträckning att det sociala livet blir lidande. Sjukdomen yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt, påhittad eller existerande, på kroppen. Hon var helt upptagen och besatt av delar av sin kropp. Som avslut får hon även diagnosen Crohns.
Hon funderar också över samhällets syn på våra kroppar. Inte bara är det så att kvinnors kroppar sexualiserar och retuscheras intill oigenkännlighet i media, tycker hon, utan även män har overkliga ideal att leva upp till. Ungdomar har hemska krav på sig och det talas för lite om hur begränsande det kan vara att folk inte får vara sig själva och se ut som de vill, menar hon. Birgitta tycker att INGEN ska tycka att hon eller han är ful.
Boken får åtta kakor och jag funderar över hur många vackra och ”lyckade” människor jag har mött som egentligen har mått så fruktansvärt dåligt på insidan. Hur ska man veta det? Hur ska vi kunna mötas och tala om det som är viktigt?
2013-05-22
Betyg 
Det här är en viktig bok. Den belyser vårt samhälle och vår syn på kroppsideal. Men den är inte bäst skriven. Jag orkade inte ignom den. Men vill ändå rekommendera den till dig som funderar på ditt utseende.
