
Tvillingarna Elsa och Elliott är oskiljaktiga: Som sagobarn, säger tanterna till mamma. Hela somrarna tillbringar de på farfars gård med bad i den mörka sjön, med serietidningar i gungsoffan, med kattungen Berit och med den åldrande grisen Ernst som farfar aldrig förmår sig att slakta. Så borde det alltid få vara, tycker åtminstone Elsa. Men åren går, Ernst självdör och så småningom även farfar. Och däremellan trillar Elliott i vattnet och dör han också. Så att Elsa blir ensam kvar. Katarina Danielsson berättar lekfullt och med stor ömhet om Elsa och Elliott, tvillingsjälar som döden plötsligt skiljer åt. Eller gör den verkligen det? En oemotståndlig roman om kärlek, sorg och band som aldrig brister. Katarina Danielsson är född 1975 och bor vid Kullaberg i Skåne med sambo och dotter. Hon arbetar till vardags som journalist på tidskriften Femina och debuterade 2001 med den uppmärksammade...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ibland hamnar böcker olästa någonstans i min bokhylla och glöms bort... Så har det varit med den här boken. Jag kommer inte ihåg när jag köpte den, eller hur länge den har stått i hyllan.
Men i dag så hittade jag plötsligt boken, och började att läsa den. Och vilken tur! För vilken bra bok det var! Synd att den har stått oläst så länge, men å andra sidan så blev den otroligt uppskattad i dag!
Den handlar om obeskrivlig sorg... Men också lika mycket om kärlek och glädje. Om familjband och relationer. Och om kärlek över generationsgränser. Boken har också mycket humor i sig. Jag skrattade och jag grät när jag läste den. Jag blev oerhört rörd över den. Det är den vackraste bok som jag har läst på länge.
Jag rekommenderar verkligen boken till alla! Läs den! Ni kommer inte att ångra er!
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )