" Ibland tror jag inte att det finns klass, jag tror att det finns makt och vanmakt, makt och maktlöshet. Min bror undrar: Men är inte det klass? " Detta är en berättelse om klass om hat och övergrepp om sjukdom och tillfrisknande. Om Malmö, en hemstad befolkad av spöken och vålnader. Det är en bok om att åldras tillsammans med sin stad. Till slut befinner man sig i en sluten cirkel där varje länk bär sin betydelse och ingår i ett större mönster. Ögonblick läggs till ögonblick som bildar en kalejdoskopisk bild. Det är en bok om en mor. Om utsattheten. Om hopp och förtröstan. En bok om skuggorna som växter långt in i morgonljuset för att till och med skapa natt mitt på dagen, en bok om klassresan som ett pågående nu, ett konstant helvete som det inte går att undfly. Det är också en berättelse om den som lät utnyttja just detta att barn är byten, lamm som räven bara kunde rispa och bära...
Visa mer
Recensioner
2017-01-07
Betyg 
Detta är en jättemörk och stark bok. Berättaren är helt traumatiserad. Halva boken går till att älta och bara försöka förstå att den oerhörda vanvård som han utsattes för under barndomen faktiskt har hänt. Skuld skam minnen som gör honom sjuk. Han uppmanar oss att se de barn som far illa idag.
2014-08-21
Betyg 
Kristian Lundberg är både poet och prosaist. Hans diktsamlingar har hittills saknat den poetiska kraft som jag i stället finner i hans senare romaner. I hans tre självbiografiska böcker Yarden, Och allt skall vara kärlek och En hemstad vibrerar snart sagt varje mening av ett lyriskt ursinne eller ett sjungande vemod.
Klasskillnadernas Malmö är Kristian Lundbergs barndomsmiljö. Staden är spelplatsen i alla hans böcker, även deckarna.
En hemstad är raka motsatsen till hembygdsnostalgi. Skolan och bostadskvarteren tycks utgöra ett öppet sår, där Kristian och hans vänner får sina diagnoser, dövar sin ångest med lösningsmedel och utnyttjas av en pedofil. Det är en fattig och grym värld, som kräver sina offer men även bär fram en författare med en alldeles egen unik berättarstil. Inspirationen drabbar honom i intensiva femtonminuterspass då han skriver som besatt.
Det händer att jag korresponderar med Lundberg via Facebook. Efter att ha läst En hemstad skrev jag honom följande meddelande:
”Jag har nu färdats i ditt klassmörker. Jag säger hellre ’i’ än ’genom’ därför att det senare antyder en ingång och en utgång och ett lyckligt slut. Jag läser och invänder, försöker skydda mig själv genom att studera din poetik, läser om och går tillbaka – och tvingas kapitulera. Ditt mörker är också mitt.
Du skriver mig tillbaka till kök med ensamma och förtvivlade mammor i den högfärdiga staden på slätten. Du skriver fram mina egna spöken som jag försökte undkomma nattetid, när vi fruktade att socialen skulle hämta oss till barnhemmet igen. I den oroliga sömnen var de förklädda till giftspindlar, mordiska gangstrar eller lömska häxor med knotiga reumatiska fingrar vilka låstes som klor om mina smala handleder.
Ändå älskar jag din berättelse. Ingen bok har berört mig så starkt som En hemstad. Ditt bildspråk som gör poesi av smärtan. Dina omkväden. Ditt ständigt pågående samtal med de döda och de snart döda. För deras skull. För allas vår skull. Din mamma som försöker ropa in er om kvällarna. Hästar på bete i en stadsnära inhägnad var även ett andningshål för min bror Bruno och mig.
Ett exemplar av din bok borde inte gjutas in i lera och kopparrör för slutförvaring i berggrunden tills all förtvivlan klingat av. Ett exemplar borde i stället skjutas upp som ett av dina irrbloss i den alltjämt expanderande rymden på det att slocknande stjärnor må finna tröst.”
2014-08-18
Betyg
Man kommer inte ifrån det - klassresan som något positivt eller utvecklande är en myt. Om nu någon trodde att den fanns "på riktigt". Hur behandlade samhället ett barn? Författaren är yngre än mig. Ändå beskriver han en verklighet som jag nästan trodde inte fanns. En annan tid än det moderna, optimistiska Sverige. Innan alliansen kom.
2014-03-14
Betyg 
Jag tycker den var mer svårläst i början vilket ändå fyller en funktion om jag förstår det rätt. Så misströsta inte i början.
