En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet. "Högst originell, oändligt charmfull. Och enormt gripande." - Paul Auster "Skriven på...
Visa mer
Recensioner
Betyg
En riktigt vacker berättelse. Blev rörd och berörd många gånger. Och detta trots att matematik och baseboll nog är två av de områden jag är minst intresserad av. Jag kunde inte ta till mig särskilt mycket av formler och basebollregler men jag drogs med i skönheten hos det matematiska perspektivet på livet vilket för mig är imponerande.
Betyg
En blandning av matte och baseboll och tre människor som lär känna varandra trots att en av dem bara har minne som räcker i 80 minuter. Vad de har varit med om innan de möttes får man inte veta mycket om egentligen. Jag kunde sakna det, för det hade gjort läsningen så mycket intressantare. Nu blir den lite tråkig och tom. Men det kanske har ett syfte i boken vad vet jag, för nu handlar den mest om deras tid tillsammans. Om en mamma och ett barn som inte känns särskilt nära egentligen, men de hittar något gemensamt i att måna om doktorn. En gammal doktor i en sliten kostym full med minneslappar, men han har fortfarande mycket att ge.
2014-02-23
Betyg
jag kan förstå charmen här, men för mig fanns inte nyhetens behag i matematiken och då blev hela historien ganska tunn.
Betyg
Vacker till både format och innehåll. Aldrig har någon lyckats förmedla kärleken till matematik så att jag också kännt mig förförd.
Också en fantastisk beskrivning av hur vänskaper kan se ut på olika sätt och ett lysande exempel på vikten av respekt för andra människor - oavsett eventuella tillkortakommanden.
Betyg
Jag gav upp den här boken halvvägs, tyckte det blev för mycket matte och baseboll för att intressera mig. Sedan kom andra chansen när SR p1 gav den som radioföljetong. Det blev en helt annan upplevelse att lyssna på den andra halvan av boken. Uppläsaren hade en väldigt trevlig röst, tror att hon heter Mirja Unge.
Betyg
Intressant vänskap mellan Doktorn som nästan helt tappat minnet och hans hushållerska och hennes tioårga son.
Lätt att hålla isär personerna och karaktärerna då det nästan bara handlar om tre personer, Boken är jämn på gränsen till slätstruken kunde ha funnits flera intressnata situationsbeskrivningar. Men boken är vacker liten till formatet en riktigt handväskbok . Boken kan läsas av alla både unga och äldre och den ger faktiskt läsaren avkopplande stunder med de tre.
Betyg
Det är en förtjusande historia om en äldre matematikdoktor som endast minns de senaste 80 minuterna i sitt liv och hans vänskap med hushållerskan och hennes son i tioårsåldern (som doktorn gav namnet Roten (?) på grund av hans platta skalle).
Det doktorn älskar allra mest är primtal och skönheten i matematiska formler men dessutom baseboll, särskilt basebollspelaren Enatsu och detta är huvudingredienserna i romanen vid sidan av relationen mellan doktorn, Roten och hushållerskan.
Betyg
-Åh!
Utropet förekommer flera gånger i Yoko Ogawas underbara (och till formatet) lilla roman "En gåtfull vänskap". Jag kan nu, efter att ha läst ut den, säga detsamma. Åh! Vilken vacker prosa! Vilken fin historia!
Bokens handling kretsar kring en gammal matematikforskare som efter en bilolycka endast kan minnas 80 minuter i taget samt allt som hände före olyckan 1975; hans hushållerska och hennes tioårige son. Matematikforskaren kallas Doktorn och sonen får av Doktorn smeknamnet Roten för att hans platta huvud till formen påminner om ett rottecken.
Även om ingen av karaktärerna någonsin nämns vid namn, märker jag allt eftersom att mitt tycke för dem alla tre växer. Ödmjukheten hos hushållerskan och den geniale Doktorn är tillräckligt stor för att kunna mjuka upp vilken kallhamrad streber som helst.
Som förväntat känner jag samma varma känsla i magen efteråt som när jag hade läst ut Muriel Barberys Igelkottens elegans. Jag ger den här boken primtalet 5 i betyg.