Vinnare av Sveriges Radios romanpris! En roman om skörhet och styrka. Om författaren Eli som lever med sin psykos, utvecklas och kämpar. Med sitt magiskt lysande språk öppnar Beate Grimsrud dörren till en fascinerande och gripande värld. Jag är ensam i lägenheten. I staden. I landet. På jorden. I världen. Allt mänskligt liv är släckt och bara jag finns kvar, och de andra som just nu är bältade runt om på världens alla mentalsjukhus. Maten är kvar i kylskåpet. Bilarna står kvar på parkeringen. Pengarna finns kvar på banken. Hästarna finns kvar i hagen. Medicinerna finns kvar på sjukhusen. Pillren kvar i sina burkar. Skolorna kvar utan sina elever. Böckerna kvar utan sina läsare. Blommorna kvar i blomsteraffären. Solen kvar på himlen. Regnet kvar i molnet. Snart ringer väckarklockor på hela norra halvklotet. Det finns ingen som stänger av dem. Jag skulle kunna driva allting vidare....
Visa mer
Recensioner
2019-04-23
Betyg
En av mina favoritböcker (tillsammans med boken Dröm och dåd : körsbärsflickan) om det mänskliga psyket. Båda dessa två böckerna är skrivna i jag-form och man känner verkligen med huvudpersonerna.
2017-05-16
Betyg
Eli´s kamp mot sin psykiska sjukdom men också mot sina multipla jag, psykvården och samhället. Nutid och dåtid blandas och allt känns fantastiskt äkta och trovärdigt. En stark 4:a
Betyg
Eli är psykiskt sjuk, hon hör röster och styrs av de samtidigt är hon författare, jobbar inom teater , skriver böcker, pjäser och föreläser, hon åker in och ut på psykiska institutioner. Eli har stora likheter med författaren Beata Grimsrud och det är sannolikt att boken är självbiografisk. Beate sätt att beskriva psykoser och ångesten , förvirring är levande och svårt att tro att någon som inte själv har upplevt det kan skriva som Beate Grimsrud.
Betyg
Vacklade lite mellan en fyra och en femma men den var så pass intressant, och språket så bra, att det blir fem i betyg. Den andra Eli jag läser om som är "könlös" och som kallar sig ett evigt barn. Det kanske är symboliken för namnet? Många spännande läsberättelser, och hon hoppar snyggt mellan då och nu.
Betyg
Vilken otroligt jobbig bok att läsa. Jag vet inte alls hur det är att ha multipla personligheter, men jag har inte några som helst svårigheter att tro på det som står här. Det är så detaljerat att jag ett tag funderade på om det möjligtvis kan vara en självbiografi. Det finns uppenbara likheter mellan författaren och Eli, i alla fall vad gäller böcker och filmer. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2012/08/en-dare-fri-av-beate-grimsrud.html
Betyg
Böcker om kreativa människor i allmänhet är inte dumma, men dessa små anteckningar eller minnesfragment med ibland bara sorg, ibland bara busiga, ibland bara outhärdliga texter blir en så genuin vacker blandning. Första bokutgivningen, möten med teaterfolk, psykfolk och hålen i tillvaron. Elis friska perioder är ett sådant magiskt skaparparadis, men det är också ett slags maniskt tillstånd som varnar om det där andra. ?Berätta något för mig, viskar jag till mig själv. Underhåll, skaka om mig. Lär mig något. Skrivandet som ett hål i sjukdomen.? Det är det där fria mellan hålet i sjukdomen som också öppnar för något på slutet. Kanske? Jag som läsare hoppas, Eli är värd hopp.
2012-01-10
Betyg
Visst är det lockande, att fundera och spekulera i hur stort det självbiografiska innehållet är. Det är författarens ensak säger visst Grimserud. Och jag håller med. I boken står att starka patientorganisationer och talesmän saknas för psyksjuka - för antingen är patienterna för sjuka eller så vill de inte förknippas med att vara psykiskt sjuk. Kanske kan denna bok ändå på något sätt bli en början?
Betyg
Jag har länge velat läsa Beate Grimsruds En dåre fri men jag har dragit mig lite i rädsla om att den skulle vara för tung. Men För någon månad sen så kände jag mig mogen att ta mig an boken.
Det är verkligen en omtumlande och gripande läsning. Boken lämnar nog ingen läsare oberörd. Boken väcker verkligen känslor av förtvivlan för hur Eli har det och hur dåligt psykvården ofta fungerar.
Boken ger en, som jag upplever, trovärdig inblick i hur det är att leva med en psykisk sjukdom. Grimsrud förmedlar hur det känns att ha flera röster som alla pockar på uppmärksamhet.
Ett intressant inslag i boken är att rösterna behåller den ålder Eli hade när rösten dök upp i hennes tankar. Så med andra ord är flertalet av Elis röster fortfarande barn när Eli själv är vuxen.
Grimsrud behärskar verkligen berättarkonsten. Hon når med all tydlighet fram med det hon vill ha sagt på ett gripande och engagerande sätt. Språket känns unikt och säreget. Grimsrud förtjänar 2011-års romanpris som hon tilldelades i somras.
Det är ungefär en månad sen jag läste boken men jag återkommer ofta till boken i tanken. Den berörde mig verkligen djupt.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
Vet inte hur jag klarade mig innan jag läste boken. Den finns i mig hela tiden. Tänker på hur annorlunda människor kan uppfatta samma verklighet. Dessutom blir det så tydligt att det ångestfyllda och "mörka" inte behöver vara farligt eller otäckt. Beate Grimsrud har gjort något stort som har lyckats formulera det så att jag tycker att jag är med och känner med. Man ser i texten när psykosen är på väg.
Tänk så fantastiskt att hon fortsatte skriva, trots sin dyslexi och att hon haft alla dessa vänner som ställt upp. "En dåre fri" säger 1 000 gånger mer än alla konsthappenings med kvinnor som låtsaskollapsar på en bro i Stockholm. Här ser man inifrån att bältesläggningar är ett problem men man ser också de komplexa frågor psykpersonal har att hantera -- underbemannade och utskuffade i marginalen.
Betyg
Tvekade länge mellan 4:a och 5:a. Romanen är väldigt lång och det är mycket svårt att känna sympati för huvudpersonen Eli, däremot beundrar jag hennes tålmodiga och fantastiska vänner! Samtidigt sätter den igång så många tankar, kopplingar till andra texter och funderingar kring den bristfälliga psykvården. Piller på längden och på tvären, en medicin som ska få dig att sova, en annan som ska dig att vakna, ytterligare en som tar bort ångest, en annan som dämpar depressionen, någon mot psykos osv osv
Betyg
En förtvivlans, sjukdomens, kampens, kraftens, hoppets och livets stora bok. En bok om röster som styr ens liv. Men också en bok som måste kunna vara en kraftkälla för alla i Grimsruds situation - det går att övervinna och behärska sin sjukdom. Även om man inte skall läsa boken som en självbiografi, är det helt klart att den måste uppfattas som en roman med tydliga drag av Grimsruds eget liv. Som sådan är den värd all respekt. Och en stor läsekrets.
2011-04-29
Betyg
En sträckläsningsbok om ett tungt ämne. Fantastisk inifrånskildring om svår psykisk sjukdom, här varvas dårskap med genialitet i språklig njutbar form. Läs den!
Betyg
?En dåre fri? är en mycket lättläst bok trots sitt egentligen tunga innehåll. Jag har fått en mycket insiktsfull (tror jag) inblick i hur det är att vara psykiskt sjuk, höra röster, läggas i bälte.
Huvudpersonen Eli framstår för mig som en Peter Pan som inte vill bli vuxen och hennes småpojkar är Tingeling: en gråtmild, en lekfull, en arg. Det är bara prins Eugen som jag inte kan placera. Är han konstnären i henne?
Nu ska jag titta efter Beate Grimsruds barn- och ungdomsböcker.
Läsningen ger mersmak, senare ska jag läsa hennes andra romaner.
Betyg
en fantastisk berättelse som visar att det går att vara både vilsen och galen OCH SAMTIDIGT så kreativ,omtänksam och nära. Visar en både förfärlig och nödvändig och kärleksfull sida av vården. Beate skriver into OM utan gestaltar innefrån hur det är att kämpa med inre demoner. och så mitt i allt presskonferens för nån prisutdelning. människan är inet enkel.
Betyg
Recension av Beate Grimsruds bok En dåre fri
Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag och innehåller 477 sidor.
Beate Grimsrud har gett ut en novellsamling och fyra romaner. Hon har också skrivit barnböcker och dramatik, och gjort flera filmer. Barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa (1999) blev en stor framgång som bland annat nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Hennes senaste roman Har någon sett mig någon annanstans? nominerades till både Augustpriset och norska Bragepriset. Hon har även fått såväl norska som svenska radions romanpris.
Handling: Huvudkaraktären Eli är den som själv berättar om sitt liv i denna bok. Hon är född och uppvuxen i Norge.
Ända sedan Eli var liten har hon varit en vinnarskalle. Hon var både en duktig skidåkare och fotbollspelare. Redan i tidig ålder visste hon att hon ville bli författare trots sin dyslexi. Hennes lärare sa att någon författare kommer hon aldrig att bli, eftersom hon varken kan läsa eller skriva ordentligt. Som tur var så lyssnade hon inte på sin lärare.
Inne i Elis huvud finns även Emil, Espen, Erik och prins Eugen. Det är röster som försöker styra över Elis liv och de har kommit dit en efter en allteftersom Eli blivit äldre. De styr över henne på olika sätt. Någon tar mer plats än de andra. Någon säger åt Eli när hon ska vara våldsam och slå sönder saker, eller skära sig med krossat glas.
Dessa röster gör att Eli hamnar på en psykiatrisk klinik, med bältesläggning, tvångsintagning och hög medicinering.
Eli flyttar från Norge till Sverige för att gå på en skrivarkurs på en Folkhögskola. Hon blir kvar i Sverige och under hennes vuxna liv kommer hon förutom att skriva och filma, åka in och ut på psyket. Ibland klarar hon bara av att vara hemma i ett par veckor innan det är dags att åka in igen. Eli får diagnosen schizofreni. Hon får äta mycket mediciner och även KBT-terapi. Hon lyckas dock ändå både skriva och filma.
En bok som jag i stort sätt läste nonstop. Efteråt var jag helt tom i hela kroppen. Berättelsen om Eli var skrämmande, men samtidigt helt underbart skriven. Beate Grimsrud har verkligen lyckats att berätta helt öppet om Elis fruktansvärda sjukdomstillstånd, med självskador, tvångsvård, bältesläggningar med mera. Om alla mediciner hon fick pröva, mediciner med olika biverkningar. Rösterna som hon hörde i huvudet, de var så suveränt bra beskrivna. Hur kan hon förklara sin situation så klart fast hon samtidigt är så sjuk? En bok som jag rekommenderar alla som är intresserade av att läsa om hur psykiska sjukdomstillstånd fungerar och här särskilt om schizofreni. Denna bok kommer att finnas kvar mycket länge i mitt minne.
Betyg 5/5 Kristina Simar
Betyg
När hon är som bäst Beate, är hon en ordmagiker med stor humor. Jag tror inte hon skulle ha kunnat skriva den här boken utan en stark kamp. och attackvilja när hon brottas med Eli som är slav under sin köndsidentitetsförvirring, sitt drogmissbruk och åker ut och in på olika psykakuter medan rösterna talar i hennes huvud.
Bitvis är den en fasansväckande skildring av smärta, skörhet och psykisk sjukdom. Men också av vänskap, kärlek, styrka. Boken om kvinnan som går vilse bland sina inre röster men tvärtemot alla odds lyckas resa sig och iaf hjälpligt förkovra sig i den svåra konsten att vara huvudperson i eget liv.