»Jag reste tillbaka till förorten Söderkulla i Malmö, till det 70-tal som ingen längre talar om eller verkar minnas. Som om vi aldrig funnits. Vi som inte stred på barrikaderna för att förändra världen. I stället gifte vi oss, skaffade jobb och bruna manchestersoffor. Bjöd på kasslergratäng framför Hylands hörna. Hösten 2010 fotvandrar jag bakåt i mitt eget liv. Genom äktenskapet, det första. Fram till sveket och den oundvikliga katastrofen. Så klarnar bilden av den unga kvinna som en gång var jag. Hon som finns kvar där bakom håret som nu börjat gråna« Karin Thunberg är journalist och har tidigare skrivit de självbiografiska böckerna Mellan köksfönstret och evigheten och En dag ska jag berätta om mamma. "Thunberg silar verkligheten genom en skarp blick och har en påfallande förmåga att finna meningar som slår an." Göteborgs-Posten
Visa mer
Recensioner
2011-12-01
Betyg 
Jag tyckte mycket om Karin Thunbergs berättelse och jag känner igen en hel del av det hon skriver om 1970-talet. Jag är visserligen åtta år yngre. Men just det tankesättet om livet man hade då och maten som var populär var intressant att tänka tillbaka på med nostalgi. Karin Thunberg skriver mycket öppet, känslosamt och närvarande om sitt liv i både dåtid och nutid. Om det svåra hon varit ned. Alla drömmar som bara slutade som drömmar. Men hon berättar även om de lyckliga stunder hon upplevt. Jag tycker att jag vill kalla den här boken ?En lugn och intressant självbiografi, som är alldaglig och har ett poetiskt språk?. Jag har tyvärr missat att läsa hennes två andra självbiografier Mellan köksfönstret och evigheten och En dag ska jag berätta om mamma.
Nu när jag läst denna känner jag att jag gärna vill ta del av de andra två med.
http://blogg.passagen.se/krisim
