En bön för Owen Meany

Irving, John

| 1990

Flag from sv

394


Owen Meany vet att han är utvald – han ska bli en hjälte och dö mycket ung och ensam. Det är 1950-tal i USA och man kan bli vad som helst när man blir vuxen. När Owen dödar sin bäste väns mor med en felslagen baseboll tolkar han emellertid olyckshändelsen som en del av den gudomliga planen med hans liv. Därefter formas Owen Meanys uppväxt och utveckling till en berättelse om tro. Vad kan vi tro och vad vill vi tro? Kan vi tro på ett underverk om det inträffar mitt framför ögonen på oss? Kan vi tro på äkta godhet? Har människan en fri vilja eller är allt förutbestämt? – I Vietnamkrigets skugga får Owen Meany tillfälle att sätta den gudomliga planen i verket och offra sitt liv för sin bäste vän och vietnamesiska flyktingbarn. John...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

P

Peter Olofsson

2015-05-30

Betyg

Fantastisk

R

Raul Carlson

2012-08-21

Betyg

Ganska storslagen, men lite för religiös, även om den naturligtvis också var lite kritisk. Underhållande. Märklig.

M

Malin Westman

2011-09-22

Betyg

Fantastisk

C L

2011-02-28

Betyg

Den fick en tvist på slutet som gjorde den perfekt! :)

Monika Holmberg

2009-09-19

Betyg

Min favoritbok. Alla kategorier. Dags att läsa om för övrigt. Det blir tredje eller fjärde gången.

K

Karin Huss

2009-09-04

Betyg

Hör absoult inte till hans bästa

Andreas Bjereke

2009-08-25

Betyg

Antagligen den bästa bok jag läst hittills.

Nina Nykvist

2009-07-12

Betyg

Sanslöst bra! Den enda av Irving jag gillar och det gör jag riktigt ordentligt.

Eva Dahlberg

2009-03-02

Betyg

Ska man bara läsa en bok av John Irving (varför man nu skulle vilja begränsa sig till det ...) så är det absolut En bön för Owen Meany man ska läsa! Den har allt det galna som man hittar hos Irving, men även allvar och samhällskritik (läs USA-kritik). Jag skrattade dessutom högt flera gånger, och grät så att tårarna bokstavligen sprutade. Folk på bussen tittade lite konstigt på mig där jag satt och hulkade och blötte ner sidorna ... Trots att jag har läst den ett antal gånger, dessutom på tre språk, så berörs och gråter jag lika mycket varje gång av den märklige men ack så charmige Owen Meany. Han går rakt in i hjärtat och lämnar ett stor hålrum efter sig när boken är slut. Och det är väl det enda felet med boken - det går inte att läsa ngt annat på minst en månad då du inte kan släppa historien eller karaktärerna.
Detta är den enda bok jag skulle vilja "eternal sunshina" bort ur mitt minne - bara för att få nöjet att få läsa den igen för allra första gången.