Boken är oerhört trivsam att lyssna till...men det är synd att det finns ett förord! Det borde komma sist istället eftersom det på något sätt tar bort lite av magin.
På författarens eget förslag börjar jag min läsning av hans böcker med ?En biodlares död?. Stora författare, och dit räknar jag Lars Gustafsson, ska man läsa långsamt, eftertänksamt, backa tillbaka lite, läsa om. ?En biodlares död? består av fragment av berättelser, blandade återblickar och korta ögonblick i nutid. Det gör den på så sätt lättläst men inbjuder dessutom till omtag. Och den lämnar mig med egna minnesbilder och många tankar om det jag läst.
Bara idén att slänga in Strindbergs Inferno i en stordator, för att för evigt fastna där i en digital evighet är värd fyra poäng. Rolig och tänkvärd kortroman.
Ibland bra, ibland lysande. Men alltid vackert och sorgligt om ålderdomens perspektiv på tillvaron; precis som jag fruktar att den kommer att gestalta sig. Hur vet man att man är gammal? När man inte ens bryr sig hur man uppfattas av andra.