
¿Es posible que un ser humano sea capaz al mismo tiempo de lo peor y de lo mejor? La nueva novela de Kim Thúy tiene clara la respuesta: no existen las pasiones puras; el odio más recalcitrante puede estar entreverado con el amor más genuino. En pequeños capítulos, la autora desgrana la tragedia del pueblo vietnamita (y, en realidad, la de cualquier pueblo asolado por una guerra interminable) hasta nuestros días desde la llegada de los colonos que explotaron las plantaciones de caucho, tragedia que continuó con aquello que los estadounidenses llaman guerra de Vietnam, y los vietnamitas, guerra estadounidense. Apoyándose en un sólido material documental y en los testimonios de aquellos que vivieron la guerra en el lado asiático, Thúy alterna las reflexiones sobre la Historia, la identidad y el lenguaje, a la vez que teje un conmovedor tapiz con los hilos de los azarosos destinos individuales...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Em är ögonblicksbilder av krigets ofattbara skoningslöshet. Det är små historier om grymhet och dess konsekvenser som lämnar ett stort avtryck.
Boken skildrar Vietnamkriget ur de allra mest utsattas och oskyldigas perspektiv. Det är kriget ur kvinnans synvinkel och det är kriget ur barnets synvinkel.
Människorna som hamnar utanför och barnen som ingen vill ha skapar sig en egen familj på Saigons gator. De lyssnar till alla röster de hör för att tillsammans få ihop den information de behöver för att överleva. Alla gör inte det, men någon hamnar på barnhem och förs till USA med Operation Babylift för att bli adopterad, någon lyckas komma med helikoptrarna som evakuerar människor till Guam vid krigsslutet. Någon förälskar sig i en soldat och lyckas skapa en familj där hudfärgen inte har någon betydelse för kärleken. Dessa tre människoöden är så elegant sammanflätade och så innerligt berörande.
Här finns också den fascinerande berättelsen om hur Tippy Hedrens besök i ett flyktingläger 1975 har resulterat i det enorma antalet nagelsalonger i världen.
Det är också en historia om den enorma cynismen i baktankarna med det som verkade vara en humanistisk, vacker hjälpinsats, Operation Babylift.
Några kapitel ger en bakgrund till kriget, och en bakgrund till boken.
Språket har en närmast trolsk stämning, som att författaren berättar en grym saga. De korta, ibland enbart ett stycke långa, kapitlen förstärker den känslan. Det är makalöst vackert berättat om våldets vidrighet och konsekvenser.
Det är i pauserna mellan meningarna, styckena, kapitlen som tankarna föds. Det är en sådan där bok som jag vill läsa så långsamt som möjligt för att inte missa en enda detalj.
Betyg
Poetisk, snabbläst roman som bygger på Operation Babylift, där tusentals föräldralösa barn evakuerades från Vietnam till USA i april 1975. Det är korta kapitel om något jag inte alls var insatt i. Ordet "em" (uttalas som franskans ord för älska; ”aime”) betyder förövrigt lillebror, lillasyster eller älskling på vietnamesiska. Jag har tidigare läst Kim Thúys ”Ru” och både ”Ru” och ”Em” är skrivna på samma sätt, med korta, berörande kapitel.