
Elvis fortsätter att slå från underläge. Livet som småbarnsförälder i villasamhället blev inte den idyll han hoppats på. Och inte särskilt annorlunda från tillvaron i stan. Det vill säga om man inte räknar med huslånet på fyra miljoner. Elvis upptäcker snabbt, med sina värkande blue balls och en tickande husränta, att det gör lika ont att bli pungsparkad i en villa som i en lägenhet. Elvis luras att se romantiska komedier, hädar när han tänker på sitt sexliv, och önskar att han vore invalid på parkeringsplatsen. Men inte bara det. Hur långt in i förhållandet börjar det bli okej att skälla ut sin partner i förebyggande syfte? Eller önska att han ska spränga sig själv i luften? Och hur glad får man egentligen bli över att ens vänner har det jobbigare än en själv? Så glad att man sjunger med i Michael Jacksons "You are not alone"? Om livet blir lite lättare av att veta att någon annan har...
Visa mer