Elva, den elfte boken om A-gruppen i Arne Dahls tappning, skiljer sig från de övriga tio såtillvida att det är en berättelsesamling innanför en ram i stil med Boccaccios medeltida Decamerone; tio poliser flyr samtidspesten i storstaden, söker sig ut på landet till en herrgård och kommer till tals var och en för sig. Under kvällens lopp uppenbarar sig en elfte person, som så småningom presenterar sig som sällskapsvärden och författaren Arne Dahl: allsmäktig livgivare och suddare i den här moderna variationen på Agatha Christies Tio små negerpojkar. A-gruppen är alltså upplöst, bortsuddad, sedan ett år tillbaka, men precis som sas i slutet på Himmelsöga samlas man nu privat för att stämma av. De tio berättelserna blir till en novellsamling i stil med Jan Arnalds Klä i ord från 1997; senmo®de®nistiska iscensättningar i Jorge Luis Borges stil, fulla av dubbelgångare,...
Visa mer
Recensioner
2021-11-02
Betyg
Nej Dahl skulle nöjt sig med 1o böcker om A gruppen. Den här kunde iaf jag varit utan. Betyg 1,5
Betyg
Denna bok har legat oavslutad på mitt nattygsbord hur länge som helst... vi pratar år här. Nu äntligen kom jag igång igen och läste ut den. Att det tog så lång tid tror jag beror på att boken, även om den är välskriven, liksom aldrig tog sig. Jag kände mig från början till slut ganska likgiltig inför historierna som berättas och att sammanföra A-gruppens medlemmar igen kändes lite krystat och stelt.
Betyg
Det här är då, eller skulle i alla fall vara, den elfte boken av tio i serien om A-gruppen. Faktum är att jag inte alls vet vad jag ska tycka om den, hur jag ska bedöma den eller vilket betyg jag ska sätta. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2012/10/elva-av-arne-dahl.html
Betyg
Inte som dom andra böckerna, fast bra ändå. Boken rymmer flera korta berättelser (som inte handlar om A-gruppen, bara berättas därav) som är helt ok. Dock blir slutet fånigt. Kanske går det att förstå något av det om det kommer en till bok i serien eller så är det ett smart slut som man inte fattar något av (vilket gör det till ett dumt slut... eller en mig till dum?).
Betyg
Mycket överraskande! Detta är ingen deckare alls utan ett knippe ytterst underhållande noveller som hålls ihop av en Decameroneliknande kringhistoria - att jag nämner Decamerone är ju bara för att Arne själv gör det - dessutom är han med i boken!!! Här har han verkligen fått härja fritt! Jättekul tycker jag som är en hängiven Arne-fan. BRA gjort!