Vid sekelskiftet 1900 var Ellen Key på allas läppar, mitt i den feministiska och pedagogiska debatten som hon stod. Hon var en stridbar person som slogs för yttrandefrihet och var en av de första i Sverige att kräva kvinnlig rösträtt. Strindberg kallade henne smädfullt Hanna Paj, men vid sidan av just Strindberg och Lagerlöf var hon en av våra mest kända författare utomlands. Hennes stora verk Barnens århundrade kom ut i ständigt nya översättningar och upplagor.Idag är hon i stort sett bortglömd. Vem var hon, vad ville hon, vad tänkte hon?Sedan sin avhandling om Ellen Keys feminism 1974 har Ronny Ambjörnsson ständigt återvänt till Ellen Key och ger i denna nyskrivna, brett anlagda idéhistoriska biografi en mer heltäckande bild av hennes inflytande på det nya århundrade hon stod inför. Men också varför hon är värd att fördjupa sig i än idag.
Visa mer
Recensioner
2012-06-26
Betyg 
Vid sekelskiftet hade Sverige två intellektuella stjärnor med internationell lyskraft, Selma Lagerlöf och Ellen Key. Lagerlöfs romaner känner alla till, medan Key, som skrev essäer och stridsskrifter, är mer bortglömd. Hon stod i första ledet för flera av sekelskiftets ideologiska strider och kontroversiell som hon var, kallades hon Hanna Paj i en av Strindbergs böcker. Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson (tidigare verksam vid Umeå universitet) har fört en livslång brottning med Keys idéer. Redan i sin avhandling 1974 studerade han hennes särartsfeminism, nu han skrivit en intressant idéhistorisk biografi som tematiskt diskuterar hennes tankar i det sammanhang där hon, ett nätverk av nordiska författare och andra europeiska tänkare vistades.
Hon var en komplex person, motsägelsefull och inte alldeles lätt att tycka om skriver Ambjörnsson. Mest känd är hon för insatser inom undervisning, fostran och bildningsfrågor med boken ”Barnets århundrade.” De pedagogiska idéerna har påverkat den svenska förskolan och Waldorfskolorna. Men hon propagerade också för estetiska värden som vackrare bruksföremål och utvecklade en särskild filosofi som hon kallade ”livstro”. Omstridd var hon i sitt engagemang i kvinno- och arbetarrörelsen, där hon som särartsfeminist ansåg att kvinnan hade särskilda egenskaper som passade i hemmet, medan mannen stod för det utåtriktade handlandet.
Det har skrivits flera skönlitterära böcker kring Ellen Key på senare tid. Nancy Horans roman om Frank Lloyd Wright, ”Kärleken till Frank”, ger en inblick i hur kontroversiella Keys idéer kring kärlek, äktenskap och familj var. Anneli Jordahls dokumentärroman ”Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)” bygger på den bevarade brevväxlingen mellan Key och kritikern Urban von Feilitzen, som hon både hade ett intellektuellt utbyte av och en kärleksrelation till. Ambjörnssons bok är en idéhistorisk fackbok, relativt lättläst, men med fokus på hennes texter inte hennes liv. Jag fastnar främst för avsnittet om pedagogik och diskussionen om kärlek och samlevnad som känns förhållandevis fräscha än idag. Om man bortser från särartstänkandet.
(Publicerad i Norran 22 juni 2012)
2012-06-26
Betyg
Låt oss inte glömma bort Ellen Key. Hon slogs för flera av de idéer som byggde det svenska folkhemmet. Ambjörnssons bok är en ambitiös genomgång av hennes idéer. I den pedagogiska debatten har hon fortfarande något att säga. Se min recension.
