Nu i lågprisutgåva! Hyllade Mia Skäringers bästa texter i urval
"Jag är bara så trött på superdupermorsor, självuppoffring, martyrskap, husfridsknull och falska glättiga fasader. Jag längtar efter verklighet, sårbarhet, och magar med hudbristningar. Efter människor som vågar vara sig själva utan djupa klyftor mellan hur de känner sig och vad de verkligen visar upp. Efter nya Marior som av egen vilja och egen funnen kåthet vågar be sin Josef om helt egoistisk sex när lille jesusbarnet somnat. Mammor är väl också människor, eller? Sårbara. Svaga. Vilda och ömma. Känslor som kommer och går. Tänk om vi skulle våga vara oss själva en stund innan vi dör. Tänk om vi skulle fatta hur jävla vackra vi är.
Här är en bok med krönikor som jag skrivit i tidningen mama och delar ur min blogg som funnits i två omgångar.Kom nära."
/Mia Skäringer
När Mia Skäringer började blogga hade hon...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Dyngkåt och hur helig som helst är lite som att lyssna på en blogg, och vad jag förstår så är mycket hämtat från Mias blogg också. Som vanligt höjer det en sån här bok något enormt att den är inläst av författaren själv, det ger den en sådan styrka, skörhet och innerlighet att det svårt att inte älska den. Visserligen är det många saker som återkommer igen och igen. Ämnen som upprepas. Men så blir det ju lätt i en blogg, och i livet överlag. Jag tror inte Mia har som ambition att skriva den mest djulodade romanen ever, eller att ge ut en nobelprisvinnare till bok. Istället vill hon nå ut med vardagsbetraktelser och lite lugnande och uppmuntrande ord till Kreti och Pleti, till oss alla här ute som kämpar på med våra liv. Det är en underhållande och mysig lyssning och jag hade gärna lyssnat i flera timmar till på Mias fantastiska röst. Man måste ju älska Mia Skäringer, trots allt <3
Jag är ett fan av Mia Skäringer, tycker hon är helskön men läste ut den på typ två timmar. Det kändes som att läsa en blogg (vilket en stor del av boken är javisst) visserligen en bra blogg men inget jag kommer ihåg imorgon. Bloggar finns det ju masor av på nätet ;) Mia är fortfarande grym!
Gillar inte Skäringers program, men den här boken funkade. Inte ett språk som jag egentligen trivs med men rätt i sitt sammanhang. Rått, självutlämnande. Lite väl tjatigt i bloggen om otillräcklighet, hade räckt med en gång.
Vem gillar inte Mia, men när jag öppnade boken så hoppades jag på att få läsa något annat än direkta utdrag från hennes blogg. Riktigt träligt. Har man inga barn rekommenderar jag den inte heller då allt bara handlar om livet med ungar.
Vardagskomik av en av landets härligast och ärligaste komiker. Dock är inläsaren under all kritik, låter som en gammal tant (blir skumt när det är mycket sex snack) och gör konstpauser mitt meningarna.
Lyssnade som ljudbok där Mia själv läser och jag tror att det gör boken till en bättre upplevelse.
Stor igenkänningsfaktor för mig som ej perfekt småbarnsmamma. Men framför allt så är det en bok OM Mia Skäringer och hennes sätt att se världen.
Att se Mia täcka hela framsidan med sitt mystiska leende fick mig att tänka.
"Kanske detta är en bok för min mamma, inte för mig". Men lillgammal som man är öppnade man boken, och där var man fast.
Mia beskriver vardagslivet som det faktiskt är, och även om jag inte har några egna barn, utan bara småsyskon, så förstår jag henne.
Boken är tunn, och lättläst med en del bilder i.
Jag rekommenderar den verkligen, även till min egna mamma som inte är bokläsartypen, men denna tror jag att hon skulle gilla.
Väldigt stor igenkänningsfaktor, riktigt roligt men blandat med allvar och kloka tankar. Humor mixat med en poetisk anda. Mycket bättre än förväntat, trots att jag alltid gillat Mia Skäringer som skådespelerska.
Den här boken hade både humor och allvar, när hon pratar om sin son som har ADHD,då är det öppet och ärligt. Hon har många poäng i det hon "säger" och man känner igen sig. Jag har boken men valde att lyssna på den och det var bra för hennes värmländska är fantastisk.
Jag tyckte att det var lite tråkigt att boken bara var krönikor och blogginlägg, dessutom har jag redan hört så mycket av Mia från turnén bland annat att en del kändes som upprepning. Mia Skäringer är ändå bara så härlig och rättfram! Som den känslomänniska man är, så är det inte svårt att känna igen sig och även om jag tycker bäst om att höra henne berätta så var boken också mycket underhållande.
Hon är härlig, Mia! Men jag har inte barn, varannanveckasaknad, hus och familjeliv så igenkänningen uteblir för det mesta. Men hon kan skriva på ett lättsamt självdistansierat sätt, så läs!
Okej, det var just den här boken jag behövde. Boken som rättframt säger att så här kan det vara och det är good enough. Att halva boken sedan bara är blogginlägg känns faktiskt okej, också. Det är liksom good enough det med, och jag gillar den aspekten av livet. Alla får vara lite trasiga ibland, limma ihop så gott vi kan, med gott hjärta, det är det viktiga.
En fantastisk bok! Så ärlig, rolig och full av liv. Mia beskriver verkligen livet från ett personligt perspektiv och det är mycket lätt att känna igen sig i hennes beskrivningar, till och med till en sån grad att jag trodde jag var hon med jämna mellanrum.
Svart och ärligt. Härligt uppfriskande i den annars jämna strömmen av 30-something författare som levererar den ena boken fluffigare och mer rosa än den andra. Hade uppskattat den än mer om ena halvan inte byggde på gamla blogginlägg.
Är helt indifferent till den här boken. Visst hade Mia några tänkvärda punkter, men mycket mer än så var det inte. Fick nog en släng av aspergber när jag läste boken för jag kände ingenting.
När jag kommit över det faktum att hon har mage att ta betalt för texter som redan innan varit publicerade så kan jag inte låta bli att njuta av hennes ärlighet och vilja att visa att man inte är så perfekt.
Hon har något som andra, om inte saknar, men i alla fall inte visar upp hela tiden. Nån slags närvaro i vardagen. Den här boken innehåller både tidigare publicerade krönikor och blogginlägg. Krönikorna är riktigt bra. Men blogginläggen börjar ganska snart gå på tomgång och upprepa sig själv. En slags tankeslattar som skulle ha vunnit på att skrivas färdigt.
Det sägs att man "Måste känna igen sig för att gilla den". Jag gillar den, men jag känner inte igen mig. Inte alls. Vi är i samma ålder, men hon känns så vuxen. Och hon känns visst som en superdupermamma, trots att hon är trött på dem. Gillade krönikorna mest, bloggen var lite seg, som en grund till krönikorna.
Boken va sådär, en del i henes liv, det är alltid lika spännande läsa om andras liv, egentligen vet jag int vad jag föränae mig av boken, lättläs, med humor, lite spänning och sorg, vill man lära känna författaren ska man läsa den.
Det här en bok som satte ett spår i mitt hjärta. En sån där bok som det känns som att författaren någonstans tänkt på just MIG när hon skrev den, för att den passar så jäkla bra. Mia skriver från hjärtat ut i kaoset. Och jag älskar att hon har döpt sin hund till Lilja. Det säger något om henne.=)