Dykungens dotter

Trotzig, Birgitta

| 1985

Flag from sv

86


En ung kvinna bryter upp från sitt föräldrahem, en liten fiske- och småbrukargård på skånska kusten ute på Österlen. Det är i slutet av det fattigsvenska tjugotalet. En man har dykt upp och försvunnit ur hennes liv. Hennes dramatiskt mörka öde utgår från den mannen. De förgörande krafterna hos honom återkommer i deras dotter. Och sedan i dotterns son. Dykungens dotter är en tät, levande roman om människors svårighet att nå fram till varandra och slå rot i en tid av uppbrott från land till stad, från jord och djur till maskinernas värld. I lyriskt visionära bilder bär den svartskimrande sagan fram de stora frågorna om makt och svek, om skuld och förlåtelse, om sökande efter en mening och efter den kravlösa kärleken. Dykungens dotter utgavs första gången 1985. Samma år tilldelades Birgitta Trotzig Pilotpriset med motiveringen: ''Med ett magiskt besvärjande språk som är helt hennes...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

N

Nina Forsberg

2019-09-30

Betyg

Dykungen är en lockelse och en förbannelsen för den pubertala flickan som faller för hans osläckbara sexlust, hans sätt att hitta kärlek och närhet. Ett sexmissbruk. Hon blir gravid och flyr till staden och föder dottern. I staden sitter dykungen i fängelse och lockar fortfarande. Hon öppnar dörren för honom både när han är på rymmen och när han är frisläppt. Det enda han bidrar med är sex. Han slutar aldrig att finnas hos henne i drömmen trots att hon till slut slänger ut honom. Dottern liknar honom i sin sinnlighet som är det enda hon har kvar när hon når tonåren efter en försummad barndom. Hon säljer sig för att få kärlek och närhet. Föder en son som tas ifrån henne. Allt faller sönder och blir stum kyla. Dottern går i sjön. Alla dör olyckliga. Förskräcklig historia om människor på samhällets botten. Vackert språk och stor människokännedom genomsyrar boken.

Anders H

2014-10-08

Betyg

En stark och gripande berättelse med en utomordentlig språkbehandling.

Vickan >#

2013-03-11

Betyg

Att älska Birgitta Trotzig.

Linda Åslund

2011-10-28

Betyg

Boken är skriven med ett spännande, sjungande poetiskt språk med många uttryck som återkommer som omkväden. Som det här, om ett nyfött barn: "Och varje del av hans kropp var ord till henne, varje del av hennes kropp ropade och viskade till honom, när han sov mumlade och viskade den hela tiden till hennes själ om honom. Hon tänkte att aldrig i livet kunde de bli ensamma, inte hon, inte han." Vackert, alltså. Men historien är tung och innehåller få glimtar av ljus.