Dubliners

Betyg

Inget berör mig nämnvärt, inget känns särskilt intressant. Det är välskriven text, helt klart, men jag förstår inte storheten. Och det var svårt att motivera mig att läsa vidare.

Betyg

Läser Dublinbor i Erik Anderssons nyöversättning. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig av läsningen? Härom sommaren läste jag Joyces Ulysses, den också nyöversatt av samme Andersson, och det var en fröjd att umgås med den. Oefterhärmlig. Men jag blev lika tagen av Dublinbor. Vilken författare denna Joyce.

Betyg

Vilka ljuvliga noveller. Jag kommer att tänka på Hjalmar Söderberg av någon anledning. Omsorgen om och respekten för personerna, och den mjuka framställningen. Vemodigt och samtidigt skarpt. För Joyce är ingen snäll farbror som skriver sagor. Det biter till ordentligt i varje novell. Betyget hade blivit högre om det inte varit för novellen Nåd. Den var omöjlig att begripa sig på, spretig och verkade inte klar. Belöningen kommer dock i den sista novellen, De döda, som är mästerlig.

Betyg

En spännande inledning i Joyce författarskap. Tidlösa noveller i en stil som jag är mycket svag för. Betyget blir det högsta och jag planerar redan när jag ska läsa om boken...

Betyg

Flera av novellerna känns mest som intressanta bagateller, som förvisso säger mer om människan än man först tror. Men så finns också ett par tre helt fantastiska historier, kanske framförallt den sista (och längsta) som lyfter hela samlingen till en fyra. Dubliners är en bra, trevlig och lättläst(!) uppvärmning inför Ulysses...