"Smärta är inte rätt ord. Det är något annat. En skärseld. Ett inferno. Brinnande olja täcker min kropp och rinner ned i min hals. Någon hugger knivar i mina ögon. Jag ser ingenting men känner hur brännblåsorna spricker som korvar som legat för länge i stekpannan. Del för del slutar jag fungera. Snart finns jag inte längre. Hur kan de inte förstå? Varför gör de ingenting?!" Orden är Henriks, som inifrån sitt helvete berättar hur det känns när kroppen täcks av brännskador, när skinnet ramlar av i stora sjok och hans kropp stänger ner, organ för organ och sinne för sinne. Under påskveckan 2017 gick 37-årige Henrik Bylund från att vara helt frisk till att vara döende. Från att vara en stark och glad trebarnsfar till att vara allvarligt brännskadad på både utsidan och insidan av kroppen. Efter att i flera dagar ha kämpat för sitt liv utan att få hjälp, fick han till slut diagnosen...
Visa mer
Recensioner
2020-06-22
Betyg 
Jag sträckläste boken, hade svårt att lägga den i från mig. Det är en bok om mycket smärta men också om en väg tillbaka från något hemskt. Boken handlar om Henrik, 37 år, som går från att vara fullt frisk till att några dagar senare vara döende med brännskador över hela kroppen. Allt orsakat av ett receptfritt läkemedel.
Det här är en sann berättelse, en gripande historia som har kunnat skrivas tack vare Pia-Lottas dagboksanteckningar från tiden då hennes man är sjuk. Familjen kastas in i en oviss tid där livet vänds upp och ner. Hur tar man sig igenom något sådant när man inte vet om ens älskade man och pappa ska överleva?
Det är en bra skriven bok, lättläst och den är värd att läsa. Boken ger mig en tankeställare, livet kan förändras snabbt. Ordspråket Carpe Diem - Fånga dagen är inte så dumt! Något många av oss nog behöver bli bättre på.
2020-05-11
Betyg
Henrik är 37 år gift med Pia-Lotta och de har tre barn tillsammans. Från att vara helt frisk ena dagen så blir Henrik så sjuk att han är döende, han kämpar för sitt liv i flera dagar innan han får en diagnos - Toxisk Epidermal Nekrolys en sjukdom som drabbar mindre en person per miljon och år. Han läggs i respirator och han saknar hud på 85% av kroppen. Varför blev det så här? I Henriks fall var det ett receptfritt läkemedel som utlöste de allvarliga brännskadorna.
Detta är en sann berättelse. Boken är lättläst och du läser snabbt ut den men också för att man vill veta hur det ska gå för Henrik, jag sträckläste den. Historien är skrämmande och gripande och jag blir ordentligt mörkrädd över vad ett receptfritt läkemedel kan ställa till med. Att stå bredvid som anhörig och se på hur den man älskar kämpar för sitt liv måste vara outhärdligt och jag vet hur det känns. Det jag saknar med boken är det där lilla extra djupet, att få läsa om känslorna, jag blir inte riktigt berörd på djupet även om jag blir djupt tagen av historien.
Betyg 
Du måste tala om för barnen att jag älskar dem
Den här boken kommer du att ta dig igenom snabbt. Jag ville inte stänga boken mitt i Henriks smärta, vill inte lämna honom där. I stället ville jag bara läsa och läsa ihop om att få läsa om en förbättring.
Det är en hemsk berättelse. Henrik måste ha lidit något så fruktansvärt och vilken ångest han måste ha haft. Det gör ont i hela min själ.
Ett riktigt hemskt sjukdomsförlopp, jag känner mig ledsen för både Hendrik och hans familjs skull.
Efter den här boken känner jag oro för mediciner och respiratorer (inte en bra känsla i dagsläget med tanke på coronan)
Boken är bra skriven på ett väldigt lättläst sätt.
Den är inte heller speciellt lång.
2020-04-17
Betyg
En sorglig men viktig bok som jag rekommenderar att du läser. Att något så litet kan i slutändan bli så stort.
2020-03-29
Betyg
😢Denna bok var så oerhört gripande & skrämmande.
Många tårar föll ner för min kind jag känner med denna fam & denna bok sätter spår i ens hjärta.
💜💜💜💜💜 av 5st😢😢😢😢
2020-03-22
Betyg 
En gripande, sann berättelse som går snabbt att läsa. Det som drabbat Henrik och hans familj berör, samtidigt som jag ser svårigheterna i att skriva en riktigt medryckande biografi. Det är lätt att viktiga händelser staplas på varandra och för de inblandade är förstås alla känslor närvarande, liksom händelseförloppet följer en korrekt tidslinje. Men det är viktigt att även läsaren känner av samma sak, samma känsla. Här saknar jag dessvärre ett djup och en innerlig närvaro som jag tror hade kunnat åstadkommits genom ett mer tydligt berättande med dialoger och miljöbeskrivningar som låtit mig som läsare leva mig in hos de inblandade.
2020-02-29
Betyg
En otroligt gripande skildring om ett oväntat och ovanligt sjukdomsförlopp. En dag blir plötsligt Henrik sjuk, och ingen förstår vad som händer. Från att vara en helt frisk familjefar blir han brännskadad på både insidan och utsidan av kroppen, och ingen vet om han kommer att överleva. Henrik själv är övertygad om att han inte kommer att göra det, och han får Pia-Lotta att lova att tala om för barnen att han älskar dem.
För en som i omgångar har knaprat receptfria mediciner som om det vore nonstop, är det här en skrämmande läsning. Det är också obehagligt att se hur Henrik först bemöts av vården, och hur han tar på sig skulden. Det ger väldigt mycket för läsningen att både Pia-Lottas och Henriks perspektiv får ta plats, som läsare får man förståelse för båda sidorna och det är en historia som lämnar spår i mig som läsare. Jag kramade extra mycket på mina barn under de dagar jag fick följa Henrik och Pia-Lotta. Som andra del i boken har några med nära relation till familjen (och vissa familjemedlemmar) intervjuats av Marika Rasmusson och det ger också historien ett extra djup. Speciellt fint är det att läsa intervjuerna med två av barnen, men också med svägerskan som sitter mycket hos Henrik så att Pia-Lotta kan vara med barnen.
Det är en historia olikt något annat jag har läst, och på något sätt känns den overklig, eftersom det är något man hör så sällan om. Däremot är det en väldigt viktig historia, så att andra kanske inte behöver uppleva den här sjukdomen på samma dramatiska sätt som Henrik var tvungen att göra. Den ger också väldigt skiftande beskrivningar av den svenska sjukvården, och jag tycker att det är bra att få läsa om både bra och dåliga upplevelser knutna till samma sjukdom, personer och historia. När Henrik får komma tillbaka och se dem som tog hand om honom i Uppsala gråter jag floder.
Men det är inte bara sorg och hemskheter, det är också ljusglimtar och humor. Det är som att få kliva in och bli en liten del i familjen Bylund för en stund, och något jag kommer att minnas väldigt länge.
