Eva-Marie Liffner har skrivit en atmosfärrik spökhistoria om förlust och det förflutnas återverkningar i nuet.
Under en läktare i Engelbrektskyrkan i Stockholm påträffas en liten pojkdocka som har en märkvärdig egenskap; ett bultande hjärta. Dockan försvinner spårlöst men visar sig bära på en sällsam historia.
Romanen är en väv av röster och tidslager som fängslar lyssnaren från början till slut.
»Eva-Marie Liffner har skrivit en flerskiktad och spännande roman där berättelsen vävs ihop till ett intrikat spindelnät där allt hänger samman och där varje tråd är ett konstverk i sig ? Drömmaren och sorgen är helt enkelt bland det bästa jag har läst på länge.» Svenska Dagbladet
»Man sträckläser den och tycker sig ha fått gåtans lösning när romanen plötsligt tar en annan vändning och man sitter där lika ovetande som innan ? Handlingen i Drömmaren och sorgen är vindlande...
Visa mer
Eva-Marie Liffner har skrivit en atmosfärrik spökhistoria om förlust och det förflutnas återverkningar i nuet.
Under en läktare i Engelbrektskyrkan i Stockholm påträffas en liten pojkdocka som har en märkvärdig egenskap; ett bultande hjärta. Dockan försvinner spårlöst men visar sig bära på en sällsam historia.
Romanen är en väv av röster och tidslager som fängslar lyssnaren från början till slut.
»Eva-Marie Liffner har skrivit en flerskiktad och spännande roman där berättelsen vävs ihop till ett intrikat spindelnät där allt hänger samman och där varje tråd är ett konstverk i sig ? Drömmaren och sorgen är helt enkelt bland det bästa jag har läst på länge.» Svenska Dagbladet
»Man sträckläser den och tycker sig ha fått gåtans lösning när romanen plötsligt tar en annan vändning och man sitter där lika ovetande som innan ? Handlingen i Drömmaren och sorgen är vindlande och oförutsägbar.» Sydsvenskan
»? en roman som, trots att den innehåller mörka skildringar av sorg och död, framför allt tillhandahåller tröst och njutning. Man glömmer sitt eget hjärtas slag för en stund.» Aftonbladet
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Det finns något svårfångat, något svårdefinietrat som hörs genom berättelsen, som obehindrat rör sig över tid och rum. Och detta något ger boken en särskild klang som hörs inom läsaren också när vi tror att vi är färdiga med den. Som en viskning genom tiden.
Tider: Nutid, 1893, 1897, 1922 och 1952. Berättare: L.I Wahlman och Lo Dickson. Berättelsen hoppar fram och tillbaks i tiden och är därför svårläst. Onaturliga, sagoaktiga inslag i boken. Berättelsen fascinerar just därför att den är mystisk och oklar. Poetisk i tonen.