
Maja Lunde avslutar sin romankvartett med en fenomenal framtidsdokumentärDagens NyheterEtt mörkt mästerverkSydsvenskanDrömmen om ett träd” fullbordar på så sätt ett av samtidens viktigaste verk – en tetralogi som fäller ut en helt egen biosfär i den nordiska litteraturen.Aftonbladet...............................................Longyearbyen 2110: Djupt i bergen, långt norrut, ligger ett valv fyllt med frön från världens alla hörn. Tommy växer...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag såg SÅ mycket fram emot denna sista del, men tyvärr följde den trenden i kvartetten, att de tappat allteftersom. Binas historia en solklar 5a, Blå en 4a, Prewalzkis häst en 3a och denna också en 3a.
Storyn som på pappret var så intressant förvaltas inte särskilt väl och jag upplever att författaren fördelar sidor och fokus ojämnt och konstigt, vissa passager hastas igenom och andra får extremt mycket utrymme och segar ner boken. Huvudpersonen är helt seriöst störig och trög. Twisten är noll procent förvånande. Klimat-fokuset känns inte längre bara genuint och självförklarande utan författaren har valt att tala till läsaren direkt via rollfigurernas tankar, vilket jag tycker blir lite stelt och uppfordrande - även om jag instämmer i sakfrågan. Är också helt allergisk mot författargreppet att få till tillbakablickar genom att beskriva hur en karaktär typ tittar på sleven och kommer att tänka på sin far som också åt gröt och jadajada sen kommer det en berättelse om något som hände i barndomen. Tycker att hon jobbat bättre med tidshopp i sina tidigare romaner, utan omsvep bara förflyttat handlingen dit hon vill.