Tja, det är väl bra... Fascineras av skildringen och läser gärna ut boken, men visst är det mycket konstigheter. Är lite för djupsinnigt för min del, tror jag slutar nu med Torgny Lindgren.
Som förväntat en underlig historia. Dock tycker jag inte att underligheterna kommer upp nivå med vad jag tidigare läst. De liksom överraskar inte denna gång på samma kraftfulla sätt.
Torgny Lindgren är en av mina svenska favoritförfattare. Hummelhonung och pölsan var storartade berättelser men den tredje delen i denna triptyk gör mig besviken. Språket är lika lysande som vanligt men handlingen och karaktärerna säger mig inte ett dugg. För mig känns hela handlingen totalt menigslös.