Dorés Bibel

"Här börjar jag säga min berättelse om Gustave Dorés Bibel. Jag säger den i en inspelningsapparat av märket SONY MZN sjuhundratio. När den blir bok ska den prydas med de vackraste kartuscher och illuminationer." Så börjar Torgny Lindgrens nya roman som utgör den sista i den triptyk som inleddes med Hummelhonung (1995) och fick sin fortsättning med Pölsan (2002). Gestalter ur dessa båda finns med i den berättelse om ett liv som fångas upp av den lilla inspelningsapparaten. Varför skriver han inte ner sin berättelse? Han kan inte. Huvudpersonen känner litteraturen men han kan inte tyda bokstäverna. De bara flyger runt framför hans ögon. Därför hamnar han som pojke på ett hem för obildbara. Hans far säger att det är för hans eget bästa. Sin kärlek till berättelserna har han från den bibel som illustrerades av den franske konstnären Gustave Doré och som fanns i hans barndomshem. När den förkom i en olycka inleddes en livslång kamp för att återfinna den eller möjligen återskapa den. Gustave Doré (1833-83) är en av världens mest kända illustratörer och hans återberättande av Bibeln i bilder från 1865 är en av illustrationskonstens stora klassiker. Torgny Lindgren hör sedan flera decennier till de främsta i vår litteratur. Hans skildringar från uppväxtens Västerbotten, däribland Ormens väg på hälleberget, Ljuset och de två föregående delarna av triptyken, Hummelhonung och Pölsan, är moderna klassiker. Men aldrig har han rört sig så nära den egna erfarenheten som i Dorés Bibel. "Vid första läsningen är hans prosa ständigt lika överrumplande stark. Man tänker: ´Hur bär man sig åt för att skriva så här?´ Allt är enkelt men på samma gång mångbottnat, allt tycks vara på sin rätta plats. /.../ Romanen är en exemplarisk berättelse om livslögn som gudomlig nåd, om en tro som inte söker efter alternativ och om en man som nog inte särskilt mycket engagerar sig i andra människor." Johan Dahlbäck, Göteborgs-Posten "Underbara oneliners och underskruvar pryder sidorna ... Dorés bibel är ... en roman som först och främst gäckar och stimulerar läsarens tankeverksamhet." Lennart Bromander, Aftonbladet "Det här är en väsentlig roman i Lindgrens sällsamma författarskap, som i sig ger en stark färg åt den nutida svenska berättartraditionen." Maria Schottenius, Dagens Nyheter