2014 års Nobelpristagare i Litteratur! Om man ska läsa någon bok i höst och vill sätta tänderna i 118 sidor som kommer att vidga ens liv, då ska man läsa den här. En femma till Patrick Modiano. Gomorron Sverige, SVT När han är som skickligast lyckas han med sin raffinerade minneskonst upphäva den tvingande linjära tiden och få alla tidslagren att flyta och befrukta varandra i ett komplext tillstånd av historia, samtid och framtid, ja, evighet. Det är då svindeln uppstår, perspektiv förskjuts på riktigt, och jag ser världen med klarare och renare ögon. (...) en av de mest respektfulla och inkännande skildringarna av förintelsens offer som jag har läst. Aftonbladet Läs hans roman! Du glömmer den inte. Jönköpings-Posten Trots att han sällan blir känslosam, att han går närmast metodiskt noggrant tillväga, kryper Doras öde allt närmare inpå och blir...
Visa mer
Recensioner
2015-02-23
Betyg 
Jag känner mig som en kulturmarodör när jag har svårt att ta till mig boken, av en nobelpristagare i litteratur dessutom. Jag började först lyssna på boken ch Björn Granath är en underbar uppläsare men för mig känns det som om han mest rabblade upp namn på gator och annan information. Sedan läste jag boken. Men för mig är den för abstrakt och det är för många personer inblandade samt att jag aldrig får svaret på bokens fråga, vad hände med Dora, det känns sorgligt! Boken lämnar mig med melankoli. Dock vill jag läsa något mera av Modiano och se om jag tycker annorlunda.
2015-01-08
Betyg 
Nobelpristagaren Patrick Modianos vandringar utan början och slut på Paris boulevarder kan tyckas tröstlösa, eftersom hans berättarjag sällan finner det som sökes. Rastlösheten bär spår av hans egen otrygga uppväxt i efterkrigstidens Frankrike.
De nycklar han använder för att låsa upp tidens och minnets mysterier är gatunamn, portnummer och byggnader. Sökandets upprinnelse kan vara en tidningsnotis från 1941, där föräldrarna till en judisk flicka efterlyser sitt försvunna barn. Patrick Modiano ägnar nio år åt att söka sanningen om hennes öde. Det är ett hedervärt journalistiskt arbete och han kommer förvånansvärt långt, om än inte ända fram.
Kanske spelar min egen journalistiska bakgrund roll, när jag tycker att Dora Bruder är den starkaste av de tre böcker av Modiano jag läst på raken. Den lämnar mig med sorg och saknad över alla de människoliv som gick till spillo under tyskarnas ockupation. Hitlers hantlangare i den franska poliskåren genomförde lydigt sina razzior. Arkiven flödar av nazismens brott, av brev med vädjanden från anhöriga till de gripna och bortförda.
Författaren återskapar ett tillstånd av fullständig otrygghet, där barn rycks från sina föräldrar, hustrur från sina män.
Andra boken, Lilla smycket, handlar om artonåriga Thérèse som tror sig upptäcka sin dödförklarade mamma i tunnelbanan. Hon följer efter den till synes bekanta kvinnan i gul kappa men ger sig inte tillkänna. Hon skuggar henne och letar i minnet efter förklaringar till mammans försvinnande. Jag kan känna mig frustrerad inför huvudpersonens initiativlöshet. Tills jag inser att Thérèse är lika rotlös som en gång den unge Modiano. Lilla smycket är en studie i barns utsatthet och föräldrar som sviker sitt ansvar.
Den tredje boken, Nätternas gräs, har jag svårt för. Genom att forcera olika tidslager i jakten på en mordgåta och en ungdomskärlek söker berättaren svar på vad som egentligen hände. Det får vi på modianoskt manér naturligtvis ingen klarhet i. Nyckeln här är en svart anteckningsbok fullklottrad med namn, adresser och telefonnummer. Men i stället för människor av kött och blod blir det ett mantraliknande rabblande av personnamn och cafébesök gata upp och ner. Tämligen ointressant för den som inte är bekant med varje kvarter i Paris.
Patrick Modianos styrka ligger varken i människoskildringen eller i den språkliga gestaltningen. Han är en illusionist som staplar tidsblock på varandra och låter en väv av minnen och glömska lura oss tro att saker har hänt fast de kanske aldrig har inträffat.
Eller som i följande citat ur Nätternas gräs:
”Ja, ibland är livet enformigt och trivialt, som i dag då jag skriver dessa rader för att hitta flyktvägar, smita ut genom sprickorna i tiden.”
2014-12-28
Betyg 
Modiano vårdar värdigt minnet av Dora Bruder och alla andra som försvann under andra världskriget. Hans mästerliga förmåga att få dåtid och nutid att flyta samman ger en svindlande läsupplevelse. Nobelkommittén har träffat rätt - igen!
2014-12-26
Betyg
Många vänner som jag aldrig har känt försvann 1945, det år jag föddes.
Boken handlar om sökandet efter Dora Bruder som försvann under andra världskriget. Mycket läsvärd.
2014-11-18
Betyg
Jag älskar det här. En flicka i Paris under kriget lyfts ur anonymiteten av Modiano. Det är inte en roman utan en slags dokumentärlitteratur där författaren berättar minst lika mycket om sina platser, sina upplevelser. Paris ner till minsta gata och torg.
