Sist Cecilia Samartin skrev om Kuba var det i romanen Drömhjärta, en av hennes absolut mest älskade böcker. Hon säger själv att hon länge velat, men att hon väntat på rätt ämne. Nu har hon sannerligen hittat det i denna starka berättelse om de händelser som utspelade sig under kubavåren. Den stolta Doña Maria lever i ett litet rum i sitt barndomshem, en herrgård som regimen gjort om till lägenhetskomplex. Hon ser fram emot att hennes nevö Ernesto ska komma hem efter sina viktiga resor utomlands. Nu börjar hon bli gammal och hon saknar sin ögonsten som hon är så stolt över. Men vad Doña Maria inte vet är att Ernesto inte alls är utomlands, han sitter som politisk fånge under fruktansvärda förhållanden i fängelset i Havanna. Hans fru Silvia försöker gång på gång få träffa honom men nekas tillträde. En söndag samlar Silvia de andra kvinnorna i samma situation som hon själv...
Visa mer
Recensioner
2020-02-10
Betyg 
I boken får vi följa några människor och hur de påverkas av den kubanska våren 2003 då den kubanska regeringen fängslade många människorättsaktivister. Ernesto sitter fängslad under fruktansvärda förhållanden och hans fru Silvia kämpar för att få sin man fri. Hon går med i manifestationen för kärlek och mänskliga rättigheter - Kvinnor i vitt - för att hon tror att det är den rätta vägen.
Det är en väldigt bra bok jag har läst. Jag tycker mycket om hur författaren skriver, väldigt målande och enligt mitt tycke lätt att läsa. Det är en del personer att hålla reda på vilket säkert en del kan uppleva som svårt. Det är dock en spännande bok om något jag har dålig kunskap om, vilket har fått mig att vilja veta mer. Jag tycker att vi får se historien ur olika perspektiv, hur man upplever de olika händelserna på Kuba.
Det är en varm, kärleksfull, sorglig och insiktsfull roman som jag hoppas når en bred skara läsare, det är den definitivt värd. Jag tyckte mycket om författarens berättelse!
