Jonas Ahlqvist kommer till Fatmomakke med lång erfarenhet från grova brott och gängkriminalitet i Gävle. Hans bästa vän och kollega har skjutits till döds och hans flickvän har lämnat honom. Ändå blickar han ut över Marsfjället och känner hur utsikten ger honom hopp om att läka från sina sorger. Nytt hem, nytt jobb, en ny chans att börja om! Jonas hinner inte njuta länge av den svindlande utsikten innan ett långt utdraget avgrundsvrål från en kvinna ekar i dalgången. Kalla kårar skälver genom kroppen och med hjärtat i halsgropen springer Jonas mot kyrkogården där han möts av en makaber syn. Någon har grävt upp en grav och borrat ett järnspett genom kraniet på liket. Gravskändningen följs av ytterligare ett mord och den annars så lugna dalgången skakas i sina grundvalar när hemligheter nystas upp. Det här är första boken om Jonas Ahlqvist, polis i fjällpatrullen, lokalpolisområde...
Visa mer
Recensioner
2023-06-24
Betyg 
Jonas Ahlqvist byter från att vara polis i Gävle till att jobba i Fatmomakke utanför Vilhelmina. På något sätt tror han att det ska bli lugnare där, en chans att börja om från det de jobbiga erfarenheter han har. Men han hinner knappt anlända innan han får i jobb att utreda en gravskändning. Och sedan eskalerar allting till något Jonas aldrig trodde skulle hända.
Dold vrede är första boken om Jonas Ahlqvist, polis i lokalpolisområde Nord och är Cecilia Ströms debutbok. En kriminalroman som inte bara fokuserar på polisarbetet, utan också på förövarens känslor och erfarenheter, och även så på polisen Jonas egna känslor. Det är ingen lätt historia som han och kollegorna utreder.
Persongalleriet är inte särskilt stort, och kanske är det inte så konstigt med tanke på att det vare sig är en särskilt stor polisstyrka eller en tätbefolkad plats som Jonas Ahlqvist befinner sig på. Däremot finns det hemligheter och historier i överflöd. Jag tycker om Jonas som huvudperson. Han har sina demoner och är inte alls särskilt bra på att kontrollera och styra över sina känslor som han tror. Genom läsningen finner jag mig tycka synd om, empatisera med, och vilja skaka om honom i omgångar.
Dold vrede är en relativt kort bort, med sina 209 sidor, men jag uppskattar att det känns som att inget är där i onödan. I och med att det inte finns mycket utrymme för transportsträckor mellan händelser, händer det istället saker hela tiden. Något annat jag också tycker om, är att Ström visar på hur svårt det kan vara med de enorma polisområdena som man har längre upp i landet. Speciellt när det kommer till ett fall av den här kalibern, där minst en i styrkan är alldeles för insyltad känslomässigt för att egentligen kunna vara partisk.
Är det supersvårt att räkna ut vad det är som har hänt? Njae, det är det väl inte, men jag uppskattar att få se handlingen och historien utvecklas framför mig på vägen till svaret. Språket är bra och flyter på fint. Och för mig som växte upp ca 11 mil söder om Vilhelmina, är det också trevligt att känna av någon form av hembygdskänsla. Även om jag är väldigt glad över att det inte varit såhär dramatiskt de gånger jag varit där.
