Dokument rörande spelaren Rubashov

Betyg

Rubashov stämmer möte med djävulen för att spela om sin själ nyårsnatten 1899, förlorar och döms till evigt liv. Sen följer en odyssee genom 1900-talet där Rubashov alltid verkar befinna sig på de mest eländiga platser man kan tänka sig... en bok som fick mig att sluka allt Vallgren skrivit och som kanske är något av det mest gripande jag läst i mitt liv. En fantastisk historia berättad med ett underbart språk.

Betyg

Underbar och fantasifull. Jag älskar verkligen Mefistofelesgestalten.

Betyg

En av de bästa böcker jag läst!

Betyg

Slutet sänker betyget. Jag tror faktiskt att författaren skrev ett kapitel för mycket. Det näst sista, när Josef ser "gästen" han så länge sökt för och uppgivet vänder sig om och går ifrån honom, är mycket starkare, om inte så positivt som det till slut blev. Annars är det en fantastisk bok, fantasifull och tankväckande. Den tvingar en att tänka efter....

Betyg

Äntligen har jag läst ut boken! Tog riktigt riktigt riktigt lång tid.
Jag älskar Vallgrens nyare alster men det här!? Språket ja visst bra men storyn är för invecklad för mig.

Betyg

Jag är lyrisk.

Betyg

Som "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" men med mer poesi och mindre humor.

Betyg

120501: Inledningsvis var jag hoppfull över att denna skulle vara lika fantastisk som hans andra böcker. Tyvärr blev det inte riktigt så, språket är värt högre betyg men tyvärr blev historien inte så bra som jag hoppats.

Betyg

En misslyckad roman som dock inte störde mig särskilt mycket. Vallgren är bra på att mörka bristen på innehåll med god bildning och bristen på meningsfull röd tråd med roliga magiska effekter, och boken slutar aldrig vara underhållande. Inga särskilda insikter nås och plotten faller sönder hela tiden men det gör inte så mycket eftersom tonfallet aldrig blir självgott. Klart, om han hade fokuserat på någon av de många bra idéerna - istället för att leka Bulgakov eller försöka summera upp hela nittonhundratalet - hade det kunnat bli bra på riktigt.

Betyg

Vackert språk och fantastisk berättelse som dock stundtals blir lite enformig och långtråkig.

Betyg

En odyssé i ondska. Rubashov får evigt liv och irrar under hela 1900-talet runt i europa och upplever alla dess hemskheter. Efter att ha läst denna boken gäller det att koncentrera sig på det goda för att inte fullkomligt tappa hoppet om mänskligheten.

Betyg

Hjälp. Tvingade mig själv att läsa hela, i hopp om att den skulle bli bättre på slutet.... men det blev den aldrig. Kändes bara som flera hundra sidor av depression.

Betyg

Kan Vallgren misslyckas? Helt otrolig! :) Historien var annorlunda och ny. Jag gillar det distanserade, vältaliga och filosofiska språket. Det var ett nytt sätt för mig att spegla människan och hennes beteende. Jag mådde stundtals illa av beskrivningarna, men de lämnade avtryck. Den föder tankar, samtidigt som den underhåller. Precis som tidigare böcker av Vallgren kunde jag inte lägga i från mig den. Underbar! :) Livet måste vårdas, respektfullt.

Betyg

Kyrkklockorna i St Petersburg ringer in det nya århundradet, 1900-talet släpps löst och för sönderspelade Rubashov, som satt sin själ på spel, gäller helt nya spelregler. ”Morgonen då
St Petersburg vaknar ur sin värsta balfylla” ger han sig ut, ovetande om sitt öde. Kort efter kort läggs i det kortspel som blir hans liv. Där tiden förlorar sin innebörd. Vallgrens prosa är underbart ohämmad. Den gör anspråk på det mesta, främst på min fascination för ett otroligt kunnande. Likt ett fullastat godståg drar han oss fram genom historien. Tungt släpas vi över kontinenterna. Vi bekantar oss med Rasputin strax före revolutionen och Tsarens fall. Världskrig blir till depression, vi står i Berlin när riksdagshuset brinner och då han med hårdvaxad sidbena och den lilla mustaschen hittar syndabockar, hyllas och världen knuffas åter världen över kanten. Handlöst fall. Upprepningens djupa fotspår där människan står offer för sig själv. Den mörkaste skräcken finns kanske i det som konstigt nog lockar så många – att bevittna oändligheten, mänskligt förfall, giftmord på den jord som i all tid fött oss. Insikten om hur illa evigheten klingar med vänskap, kärlek. Att ramar trots sorg tillför värden.

Det är lika delar historielektion som knivskarp kritik mot upphöjd ignorans. Nära besläktat med Michail Bulgakovs mästerliga lek med mytologi och dunkla miljöer i Mästaren och Margarita. En parallell till Süskinds gestaltning av arme Grenouille i Parfymen - krampaktigt inbjudande men på samma gång mörbultande sorgligt och skrämmande.

Möjligen kan berättelsen anses för svulstig. Jag kan tänka mig att någon säger så. Och visst är det stundtals svårt att hänga med i dokumenten, eller snarare övergångarna dem emellan. Och kanske förlorar jag mig då och då i gränslandet mellan saga och historia. Den mystiken kan vara farligt, men också eggande underhållande. En njutning jag mer än gärna delar med mig av. Lagt kort ligger.

Betyg

Alltför högtravande för mig, känns tyvärr mer som ett platt fall. Fast det verkar bara vara jag som tycker så, med tanke på betygen den fått... :-)

Betyg

En mycket existentiell roman som ställer den intressanta frågan: Är inte helvetet ändå på jorden?