Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstådda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plågad verklighet. Med sin fjärde roman, Doftande trädgårdar för de blinda [Scented Gardens for the Blind, 1963], bevisade Janet Frame en gång för alla sin hypnotiska talang. Det är en roman som bedriver en bakvänd magi med språket, bländar med sin fantasi och tvingar läsaren att konfrontera skräck och ensamhet - men också inger hopp. I översättning av Marita Zonabend. Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi...
Visa mer
Recensioner
2024-07-13
Betyg 
Herre min skapare vilket svammel!
Det är mycket välskrivet och översättaren Marita Zonabend ska ha fem stjärnor för sin översättning. Men själva bokens innehåll? Nej, nej, nej. I huvudet på tre psykiskt sjuka individer hade boken lika gärna kunnat heta. Allt ska därtill analyseras in i förbannelse. Nej, efter tre plågsamma kapitel, så tackar jag för mig och jag kommer troligtvis aldrig läsa något mer av Janet Frame!
Ett äkta bottennapp!
2012-10-07
Betyg 
?Galenskapen är bara öppet hus i själsfabriken? (kap 10, sid 121)
Svår bok att bedöma. Svår bok att greppa. Hur ska jag läsa den? Trots avsaknad av handling kan jag inte låta bli att tjusas av det vackra språket.
