I ett stillsamt radhusområde strax söder om Stockholm finner Maria Allende drömhuset för sin lilla familj. Tobias och Maria har länge letat efter hus med trädgård för tvååriga Alma att leka i, och det perfekta huset till överkomligt pris har inte varit lätt att hitta. Men den sköra tillvaron i den nya bostaden sätts i gungning när den fasansfulla sanningen om husets tidigare ägare blir känd. Maria Allende börjar gräva i historien, men är inte beredd på den verklighet som döljer sig bakom fasaderna. Men medan Maria blir alltmer besatt av undersökningen börjar hennes och Tobias förhållande att krackelera. Samtidigt ställs åklagare Madeleine Edwards inför nya utmaningar, både i domstolen och hemma. Tonårsdottern Alexandra saknar sin hårt arbetande mamma, men ett märkligt dödsfall med kopplingar till hedersvåld kräver Madeleine Edwards fulla uppmärksamhet. Med...
Visa mer
Recensioner
2014-08-16
Betyg
Sträckläste. Jag gillar Katarinas enkla sätt att skriva. Otroligt gripande historia. Lite för utdragen här och där kan jag tycka. När jag ska återberätta för kompisar som inte läst så stockar det sig i halsen för mig för jag blev så illa berörd av det enorma våldet och maktlösheten. Äcklad av polisens sätt att se på sina anställdas sk fritidsbrott. Äcklad av folk som håller misshandlare om ryggen. Hett ämne. En mycket viktig bok!
2013-09-05
Betyg
Jag måste erkänna att jag ofta skäms över att tillhöra det manliga släktet då jag ser och hör hur oerhört många män bär sig illa åt mot kvinnor. Hustrumisshandel både fysisk och psykisk. Därför hade denna bok alla förutsättningar att bli en bra bok som belyser detta ämne men Katarina Wennstam förstör hela upplägget med sitt torftiga sätt att se allt i svart eller vitt. Pekpinnar och åter pekpinnar. Hon talar hela tiden om att så här måste du tycka annars har du fel. Storyn är så tillrättalagd. Jag undrar också i mitt stilla sinne, även om alltför många män beter sig svinaktigt, hur det känns att hata allt och alla som inte har kjol. En mycket svag 2:a
2013-08-21
Betyg
Wennstams stora problem är att hon försöker sitta på två stolar samtidigt: den skönlitterära fiktiva och den dokumentära. Ett för författaren bekvämt gränsland att röra sig i. För läsaren är det källkritik som gäller. Ifrågasätt påståenden som presenteras som fakta - i Wennstams fall vilar mycket på en rent känslomässig grund, där känslorna tas till som redskap för att understryka hennes olika teser. Det gör att det ofta blir väldigt mycket pekpinne över Wennstam när hon pekpinnar ut omoral och avsaknad av etik, där hon aldrig låter läsaren tänka själv utan hela tiden lägger slutsatser i ögonen/munnen på läsaren. Det är för dåligt för att vara journalistiskt, dokumentärt och samtidigt för vagt och kitschigt för att vara skönlitteratur. "Smuts" var delvis ett undantag, men Wennstam varierar sig inte - alla hennes böcker handlar om i stort samma sak och vi vet redan från början vilket elände som kommer att presenteras, hur mannen som släkte kommer att hängas ut i all sin medvetna vidrighet och någonstans känns allting i mig inte så angeläget, snarare som att läsa en uppbragt uppsats av en tjej i årskurs 9. Wennstam borde hålla tillbaks sitt yvigaste patos och försöker kontrollera det lite mer. Då väntar ett avsevärt större författande, som jag som läsare välkomnar.
Betyg
Jag blev inte så imponerad av förra boken, Smuts, så kanske hade mina förväntningar sänkts inför denna för det här tyckte jag var riktigt bra. Tyvärr är ämnet fortfarande aktuellt, efter fyra år. Det finns oerhört mycket att säga om Dödergök och det är svårt att hålla det kort. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2012/10/dodergok-av-katarina-wennstam.html
2012-08-09
Betyg
Spännande! Hade svårt att lägga ifrån mig den när jag läste. Det säger väl allt...
Betyg
Dödergök är en fristående fortsättning på Smuts men känns både vassare och mer angelägen. Här blandas både hedersbrott och hustrumisshandel som avslutas med en oväntad twist som överraskar och provocerar. Wennstam berör både juridiska som mänskliga falluckor och hon gör det på ett, kan tyckas, förutsägbart sätt, men hon ger samtidigt ett oväntat djup och en spänning utöver det vanliga.
2011-04-14
Betyg
Efter cirka 200-250 sidor började boken bli lite spännande. Trots att det är viktiga ämen så "går den förbi" utan större påverkan på mig.
2010-04-17
Betyg
Maria och Tobias flyttar in med sin lilla dotter i ett radhus som de köpt för ett bra pris. Huset har stått tomt en lång tid innan de flyttade in. Snart märker de att grannarna beter sig lite avvaktande. Det dröjer inte länge innan de får veta varför. När de börjar renovera huset så upptäcker det bland annat blod bakom en golvlist. Det visar sig att kvinnan som bott i huset tillsammans med sin sambo blivit misshandlad under flera år av sin sambo, som är polis. Kvinnan är nu död och mannen sitter i fängelse. Maria är en arbetslös journalist och blir mer och mer besatt av kvinnan som tidigare bott i huset. Hon börjar med lite privata efterforskningar och sanningen som rullar fram är fruktansvärd.
Parallelt i handlingen så sker ett så kallat misstänkt hedersmord där vi får följa kommisarie Mats Hjörne och åklagare Madeleine Edwards kamp mot rättvisan.
Denna bok ingår i Katarina Wennerstams trilogi om mäns våld mot kvinnor. Den första delen Smuts handlar om trafficking och sexhandel. Den andra delen Dödergök handlar om polisers våld i hemmet. Den tredje delen Alfahannen handlar om sextrakasserier och våld i filmbranschen.
Angela Kovács är uppläsare av boken och Magnus Krepper är uppläsare av jag-personen i boken. Det är första gången jag har lyssnat på en ljudbok med två uppläsare men det är riktigt bra då Magnus bara är med då och då och Angela läser själva berättelsen.
Katarina tar upp viktiga händelser som kvinnomisshandel och så kallade hedermord och försöker att beskriva dem från både offret och förövarens sätt att se på det hela. Det som är det hemska i boken är att det händer här runt om kring oss just nu och Katarina lyckas bra med att beskriva det tycker jag. Lite svårt att sätta in boken i en genre tycker jag allt. Är det en deckare, samhällsskildring eller spänningsroman? Helt klart en mycket läsvärd bok.
Betyg
Efter att ha läst SMUTS trodde jag att denna bok skulle vara bra, men ICKE. Tycker att den var en stor besvikelse. Två stjärnor är endast för någorlunda personbeskrivning och story, men språket och handlingen samt alla dialoger är under all kritik. Den lilla spanska som skrivs i boken är felstavad och grammatiskt inkorrekt - har man inte någon som korrekturläser ens böcker innan de ges ut? Rekommenderas INTE.
Betyg
Visst är den något förutsägbar Dödergök. Både i Tobias beteende ang Maria och andra kvinnor, såsom vad som egentligen hände mellan Jocke och Louise. Men den är bra. På samma sätt som Smuts. Och det är ett så verkligt och suveränt ämne hon ägnar sig åt Katarina, precis som i sina samhällsböcker. Me like. A lot. Man fastnar i den och de 500 sidorna känns inte alls långa, de bara rinner förbi. Man vill läsa mer.
Men åklagare Madeleine Edwards hamnar lite i skymundan. Hennes problem med tonårsdottern blir inte intressanta, det händer för mycket annat, hon bli bara en bifigur. Inte en stark kvinna.
Men Maria Allende blir en verklig hjältinna, även om jag inte tror att det är det (ett starkt rättspatos) som driver henne - utan snarare jakten på jobb och scoop och sin egen självkänsla.
Boken har egentligen två parallella historier, en om kvinnomisshandel och mord av en polisman på sin hustru, och en om hedersmord. Båda lika intressanta och invävda i varann genom Madelienes arbete med polismannen Mats Hjörne.
De lyckas göra ett mord av ett självmord, och ett självmord av ett mord. Boken innehar många moraliska frågor ja. :)
En stark och gripande bok. Jag ser fram emot Alfahannen som är på gång nu när som helst.
2009-11-02
Betyg
Detta är nummer två av en trilogi av Katarina Wennstam som handlar om mäns våld mot kvinnor. Ser fram emot nummer 3 som kommer i januari2010.
2009-06-12
Betyg
Svår och släppa. Gillade verkligen storyn, skriven på ett mycket bra sätt, som verkligen fångar läsaren. Den innehåller verkligen det mesta. Spänning, kärlek, relationer... Jag gillade den här betydligt mera än hennes bok Smuts.
Betyg
Boken tar upp ett givetvis viktigt ämne, våld i nära relationer - boken är okej, men inte mer än så tycker jag... parallellhistorien tycker jag bara tar onödig plats o flyttar fokus från det boken kanske egentligen vill belysa... och slutet blir bara slaskigt, onödigt, där tappade du mig...