Ett litet, fashionablet men högst blandat sällskap är på väg uppför Nilen ombord på lyxångaren M/S Karnak. Hottulla händelser kulminerar i ett skott i den mörka egyptiska natten - den vackra arvtagerskan Linnet Doyles bröllopsresa har fått ett kusligt slut. Och Hercule Poirot får jaga en mördare som när som helst kan slå till igen.
Visa mer
Recensioner
2018-10-20
Betyg
Som vanligt med Christies pusseldeckare läser jag med stor behållning och som vanligt har jag ingen susning om vem mördaren är förrän det står i klartext. Då tänker jag, aha, det skulle jag kanske ha kunnat lista ut. Men ändå inte. Christie skriver skickligt och vänder och vrider på historien så att jag helt trollar bort mig. Hon skriver så där engelskt mysigt att till och med en deckare blir trevlig. Skickligt.
Betyg
Hercule Poirot befinner sig i Egypten på semester - karl borde vid det här laget ha insett att semester inte är lika med mördarfritt (se Badortsmysteriet). Hur som haver så befinner han sig på en kryssning uppför Nilen. Med på båten finns ett brokig skara människor - allt från aristokrater till brinnande kommunister. Den passagerare som väcker mest uppmärksamhet är dock den undersköna och ofantlig rika Mrs. Doyle. Hon befinner sig på sin smekmånad tillsammans med sin make, men något de inte räknat med är att hans f. d. fästmö följer efter dem vart de än åker. Förpassade till det trånga utrymmet på flodbåten, likt vilda djur i bur, visas både resenärernas bättre och sämre sidor upp - något som eskalerar till mord.
Med sina 359 sidor är Döden på Nilen en utav Christies mer omfångsrika skapelser. Mordet sker, hör och häpna, inte förrän sidan 165 (kaptiel tolv). Detta kanske en del finner långtråkigt, men den intrig Christie vill skapa kräver sin introduktion och uppbyggnadsfas. För mig är Döden på Nilen extra speciell eftersom den kombinerar två av mina stora intressen i livet (det ena kan ni nog gissa) - Agatha Christie och Egypten. Att karaktärerna i boken strövar i Ramses den Stores (II) Abu Simel ger för mig, som slukat Christian Jaqs serie som densamme, en extra dimension till deckarens handling och livets förgänglighet. På något sätt gör det att själva mordhistorien står i kontrast till något mycket större, något mycket äldre. Christie skrev förresten en deckare som utspelade sig i det forntida Egypten, Slutet blir döden. Den har jag ännu inte läst, får försöka nosa reda på den någonstans.
Styrkan i Christies kombination av mord och historisk reseskildring ligger mycket i hennes varma relation till maken Max Mallowan. Christie följde ofta med honom på utgrävningar runt om i världen och lär för övrigt ha sagt, angående att vara gift med en arkeolog: "An archaeologist is the best husband a woman can have. The older she gets the more interested he is in her.".
Summa summarum: Välkomponerad deckare med historiska inslag, såväl M. Poirot som Mme Christie är i sitt esse.