Döden & Co

Betyg

Högintelligent. Stenhård. Fantastisk.
Att förlora sin förälder en gång till är så smärtsamt att man måste resa till den smärtsammaste platsen på jorden för att förstå det.

Betyg

även om det finns tänkvärda och vackra passager om temat, döden, spårar moodysson ur för mycket. för mycket vältrande i äckel, för mycket skuldkänslor, för mycket avklädda, vackra kvinnor.

Betyg

Lukas Moodyssons bok Döden och Co. handlar om att både tvivla och tro. Omslagsbilden är Carvaggios tavla Thomas tvivlaren. På tavlan petar Thomas tvivlaren in i Jesu sår och det är mycket vad Moodysson gör i den här boken. Han petar, river och dissekerar livet, döden, slumpen och sanningen. Det är en fantastisk bok och ingen skriver så mänskligt som M. Läs den!

Betyg

Det var först en bit in i boken som jag upptäckte dess charm, eftersom det krävs ganska mycket av en läsare att sätta sig in i en värld av sinnesförvirring. Eller av författaren? Moodysson fångar hur som helst upp mig och jag imponeras av den häpnadsväckande konsten att fånga varenda tanke. Det är väldigt bra, både extremt och igenkännande. Men även om denna fantastiska illustration av sorg, sinnesförvirring och humor, så finns det små splittrade bitar som får mig att tappa intresset. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag antar att det beror på att det finns en nackdelen med att beskriva varenda tanke och det är att det finns en del tankar av som inte alls är intressanta för läsaren. En mycket läsvärd bok, men som får mig efteråt att känna precis som boken är utformad: splittrad. Men kanske är det just det som gör Döden & Co, läsvärd, för den väcker andra känslor och tankar än sorg och glädje efter att ha avslutat en bok. Frågan som väcks i efterhand är: var är gränsen mellan sorg och vansinne, tankar och sinnesförvirring? För det ger jag den en trea!

Betyg

Döden kan vara rätt förvirrande. Hela världen vänds upp och ner. Tankarna i den här boken är minst sagt röriga, men att som läsare få ta del av dem är stundtals rätt kul.

Betyg

Många schack-referenser men dålig musik-smak!

Betyg

Jag skulle säga att det är en metaroman, en roman om att skiva en roman. Sen vet jag inte riktigt vad Moodysson vill säga med romanen.
Huvudpersonen, som heter Lucas, pappa dör i början och han försöker behandla sorgen genom att fly till Thailand och Filipinerna för att hitta något att skriva om, om utsatta barn.
Istället kommer vålnader eller likande till honom, hans pappa klär ut sig till andra och försöker förklara vad som har gått fel med deras relation. Huvudpersonens ex M dyker upp och förklar saker.
Lucas läser mycket, vilket citeras och det rabblas många namn och andra storts listor.
Annars är meningarna korta och språket platt. Tråkigt. Hela boken lämnade en äcklig smak i min mun och slutet gjorde bara att jag önskade att jag inte hade läst boken.