Din stund på jorden

Moberg, Vilhelm

| 1973

Flag from sv

266


Vilhelm Moberg flyttade från sin småländska hembygd redan när han var några och tjugo, men i sitt författarskap lämnade han den aldrig. De romaner som utspelas bortom Värendsbygden handlar nästan alltid om längtan tillbaka dit, till jorden, till ursprunget.    Med anledning av att det i år är hundra år sedan Vilhelm Moberg föddes i soldattorpet i Moshultamåla ger Albert Bonniers Förlag ut tre av de romaner som ligger närmast hans egen och familjens historia.    Din stund på jorden (1963) kan läsas som ett avsked till den utvandrarvärld som sysselsatte Moberg i över tio år. Affärsmannen och svenskamerikanen Albert Carlson sitter i början av sextiotalet på ett hotellrum i Kalifornien och försöker få syn på sitt eget liv. Bruset från Stilla havet blandas i hans fantasi med sorlet från Bjurbäcken intill fädernehemmet, och Carlson minns sin älskade storebror Sigfrid som dog när han var pojke....

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

M

Mats Sigfridsson

2021-05-04

Betyg

En vemodig berättelse om Albert Carlsson som emigrerat till USA. Tillbakablickar och saknaden av sitt hemland. Om känslan av att inte höra hemma någonstans. En fin balans mellan nutid och dåtid. Det är poetiskt och vackert skildrat av vår kanske största författare. En berättelse som berör. Betyg 4,5

Anna Hedenstedt

2020-06-21

Betyg

Fin och vemodig, med en lyckad balans mellan nutid i Kalifornien och barndom i Småland.

Engelska Väninnan

2019-07-05

Betyg

En mycket vacker berättelse om livets mening för den 62-årige berättaren Albert Carlsson. Många tillbakablickar på barndom och uppväxtår och nästan inget om Amerikaåren.
Vemod är ändå en naturlig och självklar känsla för den som har mer levnad bakom sig än framför. Rekommenderas särskilt för 60-plussare.
Trots vemod levde han ju ett gott liv där på Laguna Beach. "Och friden sänker sig i min själ: Också din tid är strax förbi. Men ingenting betyder någonting, när även detta, vad du i kväll hör och ser, en gång har förgått."

Helena R

2018-07-05

Betyg

Jag ger en varning redan nu. Detta ska inte vara din första Vilhelm Moberg-bok. För att kunna ta denna till sig på bästa sätt krävs det att läsaren redan känner författaren och hans stil, annars finns det en risk att denna bok kommer att avfärdas som seg, tråkig, alltför reflekterande. Men för mig som känner författaren genom hans tidigare verk är det en vacker, poetisk berättelse om längtan, avslut och filosofiska funderingar.

Bokens berättarjag, Albert Carlson, är en svensk immigrant till Amerika. Han har bott där större delen av sitt liv, lämnade hemlandet i 20-årsåldern. Nu är han över 60 och tänker att hans värv på jorden snart är till enda. Vad gjorde han med sitt liv? Och varför fick han leva när hans storebror, Sigfrid, inte fick det? Albert reflekterar över de val han har gjort i livet och vad de har lett till. Som tjugoårig utvandrare kunde han inte tänka sig att hans hemland en dag skulle te sig främmande samtidigt som han inte skulle finna sig helt tillrätta i sitt nya land.

Det är reflekterande, poetiskt, tänkande över ett Sverige Albert lämnade och ett USA han kom till. Tillbakablickar till livet som fattig bondson under 1900-talets början ger en inramning till varför Albert valde att lämna gården och landet. Sigfrids öde och själ, som påverkar honom upp i gammal ålder, 50 år efter storebroderns död. Det är fint inramat, även om lite väl utsvävande ibland.

Björn Öijer

2018-01-29

Betyg

Din stund på jorden är vanskligt kort

Jag minns med värme teveserien från 1973 med George Funkquist i huvudrollen. Men Vilhelm Mobergs original, romanen från 1963, är ett litet mästerverk i poesi och melankoli. Den berör mig starkt.

Den åldrade amerikaemigranten Albert Carlson sitter i ett hotellrum i kuststaden Laguna Beach i södra Kalifornien. Han gör bokslut, över sina affärer och över sitt liv som fastighetsmäklare i det stora landet i väster.

Han har två misslyckade äktenskap bakom sig och två vuxna söner som aldrig svarar på hans brev. Han är ensam på jorden och förväntar sig inte att uppleva något mer som är värt att uppleva. I hans öron ringer trafikbruset från huvudgatan, ett ljud av människor och motorer som endast överröstas av vågkammarna från Stilla havet. Evighetens andetag som antingen smeker strandens sanddyner eller rovdjurslikt slungar sina skummande kanonader mot granitklipporna.

Albert Carlson är på rymmen. På flykt undan sina misslyckanden som affärsman, sina tvivel på om emigrationen från fattiga Småland verkligen gav honom ett bättre liv. Förföljd av insikten om alltings förgänglighet och rädslan för att mötet med döden ska bli ett för kroppen plågsamt kapitel.

Aldrig har jag läst en så sorglig och sensibel berättelse framförd med sådan poetisk urkraft.

”Det föresvävar mig att jag framlever mitt liv på en ytterligt smal landremsa, där jag har spolats upp från ett oändligt hav och där jag med möda och ansträngning klänger mig kvar, väntande på det enda som ännu kan hända mig: Att samma hav som har fört mig hit skall ta mig tillbaka igen, skall skölja mig bort från mitt lilla landfäste och i sitt djup förunna mig sömnen utan slut.”

Medan han räknar ut hur länge pengarna räcker till mat och tak över huvudet i detta det minsta och billigaste av Hotel Edens rum, vandrar Albert i tankarna till uppväxten på landet i knotets och enebackarnas land. Där finns hans ungdom bevarad. I minnet återförenas han med storebror Sigfrid som slutade andas endast nitton år gammal. Exakt tjugo minuter över sju på morgonen konstaterar fadern med sonens fickur i handen.

Albert besöker sitt fosterland flera gånger och upptäcker att han inte känner sig hemma någonstans, varken i konungariket eller Förenta staterna. Inte ens den över femtio år gamla enebusken i favorithagen vill veta av honom. Stickig och vissnad river enen honom när han ger den en kram från ungdomen.

Undergångsstämningen i Vilhelm Mobergs fina berättelse från början av 1960-talet accentueras genom möbelflyttande och fönsterkrossande jordstötar i Kaliforniens seismografiska instabilitet. Tidningsrubrikerna varnar samtidigt för ett kärnvapenkrig, sedan Sovjet placerat raketramper på Kuba.

Apokalypsen kan vara nära förestående.



L

Liselotte Wijkmark

2014-12-11

Betyg

En bok om känslan av att förlora sina rötter. Moberg beskriver känslan av att känna sig främande både i sitt nya land och när han besöker sin gamla hembygd.

Dag Wetterberg

2014-03-16

Betyg

Boken är allmängiltig, vemodig och tänkvärd. Jag slogs av det vackra men avskalade språket som talade direkt till mitt hjärta.

Med en bror på andra sidan Atlanten (inte så långt från Laguna Beach) så uppstod en hel del frågor som inte låter sig besvaras så lätt.

Våra livsval i unga år får betydelse för hela resterande delen av vårt liv. Vissa val gör vi bara i förbifarten och de slår väl ut. Andra, ibland välgrundade sådana, faller inte alls ut som vi tänkt.

Moberg skriver gripande om relationer med föräldrar och syskon på ett sätt som, i alla fall för mig, griper tag i hjärtat.

Jag rekommenderar alla att läsa boken, inte minst alla som har lämnat syskon och familj i ett annat land och har funderingar kring sina livsval.

Anders Nilsson

2013-02-28

Betyg

Lite seg första halva, men sen, oj så vackert och vemodigt om det undflyende livet och människans ensamhet.

K

Konstantin Krakow

2012-08-21

Betyg

Gripande. Full poäng som vanligt för denna mästare.

Anna Lindström

2012-07-17

Betyg

Åh, så vacker.

Conny J

2011-07-27

Betyg

Vemodig och sorgsen, men riktigt riktigt bra bok. Vilhelm Moberg kan konsten att berätta och säga något. Det är inte många som kan idag.. Femma i betyg!!