Dikter

”I biets / och fjärilens / och vindens namn, amen”. Så diktar poeten Emily Dickinson, men den yttre älskligheten är bedräglig hos denna frustrerade hemmadotter som alltid gick klädd i vitt. Hennes konst har gadd, och liksom biet suger näring ur ogräs och de vackraste blommor om vartannat hämtade hon inspiration ur såväl sorg och glädje som de nära vardagliga tingen. Vid sin död 1886 hade Emily Dickinson inte publicerat mer än en handfull dikter och var totalt okänd utanför en snäv krets av vänner. Det dröjde långt in på 1900-talet innan berömmelsen kom, och först i våra dagar har hela hennes produktion nått trycket: 1775 mestadels korta dikter. Urvalet i denna volym har sammanställts av Lennart Nyberg, som också står för den svenska tolkningen. All lyrik är i princip oöversättlig, och även de bästa tolkningar bör ses som hjälpmedel att närma sig originalen. Därför återges engelsk och svensk text här sida vid sida. I en inledande essä diskuterar Staffan Bergsten gåtorna kring Emily Dickinsons livsöde och hennes poetiska särart.