Die Wohlgesinnten

Littell, Jonathan

| 2008

Flag from de

231


Die Wohlgesinnten wurden von der Kritik als ein neues Krieg und Frieden gefeiert: die fiktiven Lebenserinnerungen des SS-Obersturmführers Maximilian Aue, Jahrgang 1913, Sohn eines deutschen Vaters und einer französischen Mutter, promovierter Jurist, frühes NSDAP-Mitglied, in die SS eingetreten, um sich der Strafverfolgung nach ?175 zu entziehen, aber lebenslang seiner Zwillingsschwester inzestuös verbunden. Es sind die verstörenden Erinnerungen an die Schauplätze des Zweiten Weltkriegs und an das Grauen der Verfolgung und Vernichtung der Juden von Juni 1941 bis April 1945, an die Einsatzkommandos und Massenhinrichtungen in der Ukraine und im Kaukasus, an Babi Jar, den Kessel von Stalingrad, Auschwitz und Krakau, an Mittelbau Dora, das besetzte Paris oder das kriegszerstörte Berlin. Es sind die beklemmenden Erinnerungen an all die Begegnungen...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

D

Dan Tilert

2016-07-05

Betyg

En tegelsten men förvånansvärt lättläst i all sin grymhet och sitt vansinne. Inte utan problem men jag rekommenderar ändå i stort sett förbehållslöst. Längre utläggning:
https://dantilert.se/2015/11/18/den-totala-lasningen/

Izabela Horn

2015-11-14

Betyg

En fruktansvärd bok, en skildring av andra världskriget men kanske för första gången ur bödelns perspektiv. Boken väcker så många funderingar, den svarar inte på frågan hur det kunde hända men den visar tydligt att man föds inte ond utan det blir man under visa förutsättningar.
Tyvärr var boken ca 250 sidor för tjock , den blev seg till sist och hur bra den än är så var det tungt att läsa.

Betyg

Den är mycket välskriven och smart uttänkt men lite för lång.

Lars Isaksson

2014-01-22

Betyg

Det är fascinerande att denna fiktiva berättelse, med sin fasta förankring i historien, som utspelar sig under en av den moderna mänsklighetens mest ohumana år, har sin största beröringspunkt i ämnet om vad mänsklighet faktisk är, och hur mänskliga vi också är. Vad är mänsklighet? En fråga som väcks några hundra sidor in i boken. Som individ tänker och känner Aue precis som alla andra. Men människan i det sociala och kollektiva nazityskland, är det verkligen onda. Frågan är dock hur du och jag hade betett oss i ett liknande sammanhang, en fråga som jag anser är lättare att besvara än vad många tror.

Hans tämligen störda men i sammanhanget ytterst mänskliga känslor inför sin syster kan för en korkad läsare förstärka bilden av honom som ett ondsint djur, men det är just detta som i själva verket gör honom till allt annat än omänsklig. Känslorna är ett ständigt blödande sår som håller tillbaka honom från det han borde vilja. Han beaktar sin förvridna sexuella lust på avstånd, och det är just hans egna reflektion av lusten som i förhållande till kriget och nazismen som gör honom till en ytterst känslig människa. Han både tänker och känner mer än de flesta människor, och det är denna känslighet som i kontrast till allt det grymma han ser och uträttar, blir intressant.

Den korta delen när de träffar barnsoldaterna i skogen vittnar något om en av bokens många outtalade kärnor, att det hemska i krig ter sig minst lika omänskligt bland de som borde vara rena och ännu oskyldiga, alltså barn. Det är de omänskliga handlingarna som barnen utför som berör allra mest. I krig förvandlas människan, och det spelar ingen roll om du är ett blåögt oförstört barn eller nationalsocialist i nazityskland, flockbeteendet hos människan lockar fram det grymmaste i båda fallen.

Även om boken bitvis blir något tradig med sina rutinmässiga redogörelser av militär struktur, lyckas den plocka fram intressanta och alltid relevanta frågeställningar om människan innersta väsen på ett nytt och intressant sätt, trots den ganska välbesökta omgivningen. Den är också givande ur ett rent historiskt perspektiv. Absolut inget för den rastlöse läsaren som letar efter snabba kickar. Rekommenderas för läsaren som vill ha något mastigt att reflektera kring.

Anders H

2013-11-11

Betyg

Mycket bra bok. Pga sin tjocklek tappade den i tempo här och där. Hade den varit ca 200 sidor kortare så hade det blivit en klar 5:a!

Klinga

2013-06-05

Betyg

"Huggen i ett stycke" står det i en kommentar till Jonathan Littells mästerverk "De välvilliga". Det går nästan inte att föreställa sig hur man skriver något så mörkt och osminkat. Men det är inte mörkret som skrämmer mig mest. Det är likgiltigheten, självgodheten, bristen på empati som ligger bakom de axelryckningar som symboliserar fegheten, oförmågan att känna och ta ställning för mänsklighet. Det är så vardagligt och så igenkännbart. Någon gör något en km bort och ingen får veta riktigt vad. Rykten går men vem orkar bry sig. Har man inget sett "behöver" man inte träda fram eller bilda sig en personlig uppfattning. Kollektivet (här: Tredje Riket) är den plats där vi släpper vårt eget ansvar.

E

Evert Nilsson

2013-05-09

Betyg

Är matt efter att ha läst ut denna bok. Som läsare ställer man sig många existensiella frågor. Vet ingen bok som både upprört och berört så mycket.

J

Johnny Matikainen

2012-07-07

Betyg

Vilken bok! näst intill avskyvärd att ta sig igenom (SS-beteckningar hit och Gestapo-beteckningar dit) men jag tänker på den fortfarande tre år efter jag läst den, Förundransvärt ofta ! Ett solklart toppbetyg . Men om man vill ge sig på denna tunga tegelsten så ska man nog se till att både jupiter och mars ligger i rätt bana för just dig

K

Kapten Blod

2012-02-11

Betyg

De Välvilliga känns nästan som Djävulsbibeln. Skriven över en natt, huggen i ett stycke. En imponerande kraftinsats från en ganska ung författare. Den stannar i ens tankar ett bra tag.

M

Mikael B

2012-01-14

Betyg

Det är nog den bok jag rekommenderat mest på senare år till de som tror att de har läst allt.

Conny J

2012-01-04

Betyg

Efter nästan tre veckors läsning var jag klar. En bok som verkligen skapar känslor hos mig..

AnnaMaria Dahlén

2011-12-30

Betyg

Vällovligt syfte och väl skildrat men trots det (eller på grund av det?) spyframkallande

J

Jonathan Selmane

2011-07-29

Betyg

Monstruös, mörklig. Man tror liksom inte att en 900 sidor lång skildring av en SS-officer som administrerar folkmord ska kunna vara så bra, men det är den. det enda som grumlar en fantastisk läsupplevelse är att jag inte riktigt lyckas läsa in något i referenserna till Orestien - för mig faller de platta.

A

Anna Nyman

2011-07-11

Betyg

Blandningen av torrt redovisande av vidrigheter, tråkig byråkrati och drömska absurditeter funkar faktiskt.

E

erik linge

2011-05-29

Betyg

förmodligen den enda bok som fått mig att mås psykiskt och fysiskt dåligt....den är fantastiskt berättad men kylan och beskriningarna är bland det hemskaste jag läst och då anser jag mig ändå ha en stark mage... aldrig har andra världskrigets allra mörkaste sidor beskrivits så realistiskt och "under huden"

J

Jonas Utterström

2011-02-04

Betyg

Förmodligen den vidrigaste bok jag läst. Men mycket är bra skrivet så betyget blir högt i alla fall.

Linda Åslund

2010-08-27

Betyg

Jag vill inte rekommendera den för läsning men kommer aldrig att glömma den - därför får den ett högt betyg. Den behövde verkligen både skrivas och läsas, i all sin hemskhet (men några sidor i mitten hoppade jag över). Det här är en bok som verkligen har berikat mina mardrömmar.

Helena Nilsson

2010-07-31

Betyg

Jag vill så gärna tycka om den här, men det går inte. Jag kommer inte igenom den och då har jag ändå försökt tre gånger.

Bea Skiöld

2010-06-04

Betyg

Inget för mig. Inledningen var alldeles lysande och mina högt ställda förhoppningar steg, men sedan blev militärgrader, avrättningar och extremsex bara too much. En manlig roman?

Per Johansson

2010-01-07

Betyg

Magstark berättelse om en ondska personifierad i en SS-officer, en ondska som i byråkratin fann en villig medhjälpare att systematiskt mörda tusentals.
Läsvärd och fängslande tegelsten där berättelsen balanserar huvudkaraktärens ondskefulla handlingar med egna karriärambitioner och en subtil känsla för god smak.

Jonas Olsson

2009-09-13

Betyg

Något lång men väl värd mödan

Anders Anderson

2009-08-25

Betyg

”De välvilliga” ställer dig som läsare inför en av litteraturens mest depraverade karaktärer. Han – doktor Aue – berättar i första person. Det gör att du identifierar dig med honom. Du delar hans tankar och förhoppning, liksom hans tillkortakommanden och besvikelser. Dessutom får du dela hans gärningar. SS-officer doktor Aue är en rationell och effektiv tjänsteman med uppdrag att effektivisera den slutgiltiga lösningen av judefrågan – endlösung.

Hack i häl på armén kommer SS för att rensa ut, hantera och i förekommande fall eliminera de oönskade; judar, zigenare, handikappade och mentalt avvikande. De som inte kan arbeta ska dö. De andra får arbeta tills de dör – arbeit mach frei. Det är en enkel logik som ger färre munnar att mätta. Krigsmaterielproduktionen liksom tillgången på livsmedel för de ”äkta” tyskarna var beroende av att doktor Aue och han kolleger arbetade effektivt. Intriger i kombination med inkompetens gör dock att SS misslyckas med att optimera sina insatser i relation till de uppställda målen både för produktion och utrensning av de underlägsna raserna.

Arbete är arbete och den slutgiltiga lösningen handlar inte om hat, enbart rationell hantering av de oönskade i syfte att hålla den nationalsocialistiska utopiska statens fri från störande element.

Doktor Aue är djupt förälskad i sin tvillingsyster som han haft en sexuell relation till. Han har lovat henne och sig själv att inga andra kvinnor hava. Istället för kvinnor knullar han och blir påsatt av män, och vistas gärna i en drömd erotisk värld.

Den västerländska litteraturen karaktäriseras av att den bara rymmer två grundberättelser; Odysseus som efter tio års frånvaro återvänder hem, och så berättelsen om Jesus Kristus som har nära kontakt med Gud och därför blir korsfäst. Stalingrad under slutskedet av tyskarnas kampanj mot Sovjet har potential att bli den tredje grundberättelsen i den västerländska litteraturen.

Doktor Aue medverkar i Stalingrad och får både bildligt och bokstavligt hål i huvudet. Doktor Aue landar alltid på fötterna och kan gå vidare i kaoset mellan liv och död där straffet är att tvingas leva med sin historia.

”De välvilliga” handlar om 900 sidor relativt osentimental beskrivning av hur det var. Det är också vad författaren lovar på första sidan; "Bröder, låt mig berätta vad som hände". Under de drygt tre år som kampanjen i öst pågick dog i snitt 13,6 personer per minut vilket är ett rekord som står sig fortfarande.

Av olika skäl och utifrån olika perspektiv har ”De välvilliga” kvaliteter som gör den till obligatorisk läsning, som en del i en litterär kanon.