"Det är början av oktober. Nu går det inte längre, jag väger trettionio kilo och jag känner att jag håller på att dö. En vän som inte sett mig på länge får en chock och säger att det här är galet. Jag samlade mod och gick till vårdcentralen ännu en gång. Läkaren skriver en akutremiss till Huddinge sjukhus medicinakuten att de måste ta över och lägga in mig.När jag låg där helt likblek och halvdöd på britsen fick jag frågan av läkaren om jag kunde göra mina vanliga sysslor, såsom att jobba och träna. Jag kände mig så obeskrivligt misstrodd. Hur kunde hon ställa en sådan fråga när jag precis berättat om mina symptom och när jag inte ens orkade sitta upp utan var tvungen att ligga ner under hela läkarbesöket?Det var natt. Det var mörkt i huset. Det var mitt livs kamp. Jag var tjugotre år gammal när jag lämnade mitt flickrum och kröp in i min pappas sovrum. Jag ville inte dö ensam."DIAGNOS:...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
