Hanna Nordenhöks andra roman utspelas på två vitt skilda platser med tiden som tydlig markör. I Stockholm sjunker den demenssjuka Kerstin allt längre in i sig själv medan hon får regelbundna besök av sin dotter, som en dag bland hennes tillhörigheter påträffar en svart anteckningsbok. "Jag skriver för att öppna den svarta boken, om och om igen. Det finns ingen återvändo ur den. Boken är som glömskan, en blank och ogenomtränglig sjö, en vattengrav." För den yngre kvinnan blir den svarta boken en väg tillbaka i tiden, till ett förflutet som till stora delar utspelas i Indonesien på 1930-talet, dåvarande Nederländska Ostindien. Med hjälp av anteckningsboken kan hon berätta historien om vad som egentligen skedde i det vita huset i Simpang. Där finns Pa som dras till sin sockerplantage som en fluga till ljuset. Där finns de fyra illavarslande fjärilarna: Zus, gossen, Moeder och den unga barnjungfrun...
Visa mer
Recensioner
2018-06-14
Betyg 
En tragisk berättelse om trasiga människor, utnyttjande, misshandel av stackare som inte kan försvara sig, övergrepp i kolonialtid och om barn som inte får kärlek. Inte vad jag hoppats på, eftersom jag gillar feelgood-böcker. Språket är svävande och poetiskt, vilket inte passar mig men förmodligen många andra.
2015-07-13
Betyg 
Onödigt tillkrånglat berättande. Till slut kom jag in i handlingen och fattade en del, till exempel att Kerstin i sjukhussängen = Zus i Simpang. Faktiskt en suggestiv berättelse, men mycket dyster. Livet för personerna här innehåller inga glädjeämnen.
