Man kan komma långt med en vänlig komplimang. Men den filosofiskt lagda Isabel Dalhousie tänker lite mer än andra på bruket av komplimanger och på vilka effekter de kan få. Måste man mena allt man säger? Är det bättre att ljuga för att få folk på glatt humör än att säga precis vad man tycker? Det varsamma bruket av komplimanger är den fjärde boken om Isabel Dalhousie, redaktör för en filosofisk tidskrift och numera mamma till lille Charlie. Att vara förälder är inte så lätt i praktiken som i teorin, särskilt inte som hushållerskan Grace gärna tar kommandot. Och att ha ett förhållande med Charlies pappa Jamie, 14 år yngre och före detta pojkvän till Isabels brorsdotter är inte heller problemfritt. Isabel trasslar dessutom in sig i en fråga om konstförfalskning och en mystiskt försvunnen konstnär. En kaotisk tillvaro alltså, men med mycket medkänsla, nyfikenhet och kärlek löser Isabel...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Isabel Dalhousie går runt och filosoferar över tämligen meningslösa frågeställningar (typ "av hundra personer, hur många är välvilligt inställda?" Till vad? Till vem? I vilket sammanhang?). Hon vill handla konst, och hon får problem med sin tidning, och upptäcker att en stor förmögenhet är praktiskt att ha. Hon lägger sig i lite till höger och vänster, och i o f s tror jag slutresultatet blev bra, men hon var ganska påfrestande på vägen dit. Men som ljudbok att somna till duger den.