
Det finns många som tror att vi var en hel stor klan, men i själva verket var vi bara sex. Jag var minst. Från sommaren 1955 till våren 1980 när mina föräldrar blev tvungna att sälja var vi Mulvaneys på gården High Point i Mt. Ephraim norr om New York. Länge avundades ni oss, sedan tyckte ni synd om oss. Länge beundrade ni oss, sedan tänkte ni : Bra! Precis vad de förtjänar. Vändpunkten kom som en blixt från klar himmel och förändrade villkoren för oss alla. Vi blev en familj i sönderfall. Det skulle dröja länge innan vi kunde försonas och knyta an till varandra igen. Familjealbum är alltid förljugna. Det som syns där fanns aldrig, och det som inte syns är det som verkligen fanns. Judd är familjen Mulvaneys minsting och det är han berättar om det hemska som hände, och om hemligheterna i den på ytan lyckliga och kärleksfulla familjen. I Det var vi som var Mulvaneys...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ja, det är en fantastisk beskrivning av människor och miljöer. Men mängden av ord! Jag erkänner att jag på mer än en sida bara lät blicken flyktigt gå över innehållet... Visst hade romanen kunnat kortas! Men myllret av människor och djur. samspelet mellan dem är ypperligt skildrat.
2016-04-01
Betyg
Väldigt bra bok om småstadsmoral, sådant som vi aldrig undkommer och själva är en del av. Också om något som var dramatiskt för dem men som vi alla upplever, nämligen en familjs upplösning.
2014-11-01
Betyg
En av de bättre av Oates, fångar med berättelsen utan att bli så där osammanhängande som hon tyvärr kan bli ibland. Bör nog ha läst någon av hennes andra böcker först för att uppskatta den här fullt ut.
Betyg
Tror jag hade för stora förväntningar. Vissa stycken helt suveräna, andra bara långtråkiga. För mycket omskrivningar innan det kommer fram till vad som menas, flera gånger. Ädå var den riktigt bra. Den blir bättre och bättre ju lägre in i boken man kommer, men, den hade kunna kortas med ca 150 sidor.
Betyg
Helt okej bok, mycket bra skriven på sina ställen, och en hyfsat gripande historia. Men var det inte flera hål i berättelsen? Det tycker iaf jag. Hoppar över stora delar av tid, ibland slutar bara berättelsen av en viss händelse, och vips läser man om en annan händelse. Detta drar ner boken för mig, jag lämnas även undrande över flera karaktärer.
Betyg
Jag hade stora förväntningar på den här boken och Oates gjorde mig inte besviken. Visserligen är hon alltid läsvärd även när hon inte är på topp, men den här boken slår det mesta jag läst av henne tidigare. Jag kunde inte lägga den ifrån mig och läste ut den under två lata semesterdagar. Det krävdes bara några sidor så hade familjen Mulvaney och deras brokiga skara djur på High Point Farm mig i sitt grepp. Det gick inte att komma undan. Karaktärerna kändes så levande. Man kände sig nästan som en inkräktare i den här familjens liv. En inkräktare som olovandes fått ta del av alla hemligheter. Det som överraskade mig mest var att den inte var fullt så svart som jag hade föreställt mig. Tvärtom är slutet oväntat hoppfullt när familjen möts igen för första gången på flera år och trevande försöker knyta an till varandra igen. Framtiden väntar och för de återstående medlemmarna av familjen Mulvaney ser den ganska ljus ut. Trots allt.
Betyg
Tycker man om Oates lär man inte bli besviken på Det var vi som var Mulvaneys. Vackert men ack så sorgligt om en amerikansk familj i sönderfall. Familjemedlemmarna brottas. var och en på sitt håll, men frågan om hur man skyddar dem man älskar och hur långt man är beredd att gå för att förgöra dem som krossat en. Är hämnden verkligen värt sitt pris? En berättelse som inte går att lägga i från sig när man väl börjat läsa. Underbart språk och fina personporträtt.