"I Astrids utanförskap kände jag mig hemma. Som vilsen tonåring kunde jag identifiera mig med en människa som var annorlunda och som, liksom jag själv, aldrig passade in i den gängse normen. Fast på ett annat sätt förstås. Så intresserade jag mig för jordbruket och lärde de årstidsbundna sysslorna. Jag hämtade hem korna från skogen, handmjölkade, hässjade hö, skar havre och band nek, skötte kastmaskinen och tröskverket", berättar Lars Lerin, bokens författare och konstnär. Det tysta köket är en dokumentation i ord och bild, fylld av närhet, värme och humor. En värmländsk avsidestillvaro, sådan den gestaltade sig i slutet av 1970-talet, då ännu en generation av svensk landsbygd tog klivet in i glömska och tystnad.
Recensioner
