
Genusparadis eller genusmardröm?Vad händer med barn som måste kallas hen och inte får kallas pojkar och flickor på dagis? Är det rimligt att lära barn att de inte ska säga mamma och pappa utan bara föräldern? Varför byter man ut alla man till person? Var går gränsen? Ordet människa kommer från ordet man; ska vi döpa om mänskligheten till personligheten också? Vad är sant? Finns det överhuvudtaget en sanning? I den postmoderna världen har människor slutat tro att det finns något verkligt utöver det man själv vill tro på. Känslor är lika viktiga som fakta, eller kanske till och med viktigare. Ingenstans blir detta mer tydligt än i debatten om manligt och kvinnligt och i diskussionen om hur vi uppnår jämlikhet mellan könen, hävdar David Eberhard i sin nya bok. På nästan varje universitet i hela Västvärlden lär man idag ut föreställningen om att allt är sociala...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Nja. Hans poänger om farorna kring genus-utsuddande är bra och värda att tänka över, men gillar inte den raljerande tonen i boken. Den hade varit så mycket bättre om författaren istället höll god ton. Men tycker att poängerna är så viktiga att det trots allt blir en trea.
Det är nåt som skaver i mig när min kompis rättar mig, för att jag rättar henne, när jag säger att Bamse ju är en han, inte en hon, när HON kallar Bamse för en hon för att hennes barn inte ska tro att alla superhjältar är män. Förvirringen hos både barn och vuxna blir total när man håller på så, anser jag.
Det kändes skönt att läsa texter av någon som håller med om dessa tankar och känner dessa känslor, men som sagt hade jag önskat en betydligt vänligare ton.
Betyg
247 sidor barnsligt känsloargumenterande i något som är en väldigt viktig fråga. Jag hoppades att jag skulle lära mig något nytt. Istället möts jag av patetiska formuleringar som "feministsekten", "verklighetsfrånvända radikalfeminister", "sinnesförvirrade galningar" om alla (verkligen alla!) som inte aktivt motarbetar och hatar feminism. Att ständigt använda grovt nedsättande och osakliga formuleringar om meningsmotståndare ger ett väldigt oseriöst intryck.
Han bygger halmgubbar och mixar påhittat vansinne med några fåtal fakta. Han mixar upp verklig forskning om mäns testosteronvärden med påståenden om att pojkar på dagis,i Sverige i dag, straffas om de plockar upp en leksaksbil. Vilket självklart är rena lögner. Han påstår att det fåtal radikala extremfeminister representerar alla feminister. Inget kunde vara mer fel!
Män och kvinnor har olika biologiska förutsättningar och det är en viktig fakta i arbetet för jämställdhet. Denna boken bidrar dock inget alls till den debatten utan är ett löjeväckande slagsmål mot väderkvarnar och avslutas med sammanfattningen att feminism kommer att leda till "förtryck, mänskligt lidande och massdöd". Det säger mycket om hur vansinnig och oseriös denna boken är. Jag skulle skratta om det inte vore för hans stora skara av följare som tar hans ord för sanning. Det är skrämmande att människor låter sig luras av hans lögner om vad den vanliga vardagsfeminismen strävar efter.
Betyg
Otroligt intressant. Det är sällan jag färdigläser en hel bok på en dag, men under gårdagen började jag läsa följande, intresset eller snarare det löje jag länge känt för det genustrams som präglar till löje såväl som i media men även till viss del även politiken, mycket av denna faktor fick mig att med nöje läsa Davids mycket intellektuellt uppriktiga bok. Jag vände intresserat blad och läste snabbt till slutet. Jag tänker låna ut denna mycket viktiga och uppriktiga bok till familj och vänner. Superb bok som bör läsas av alla!