Författaren Nadia och den chilenske poeten Daniel träffas i New York 1972. När han åker tillbaka till Chile ber han att få lämna kvar sitt gamla skrivbord i hennes lägenhet tillsvidare. Men han kommer aldrig tillbaka. Han är en av de många som försvinner spårlöst i Pinochets Chile. Nästan trettio år senare blir Nadia kontaktad av en ung flicka som säger att hon är poetens dotter och nu vill hon hämta skrivbordet. Men när Nadia inte längre har det kvar förlorar hon sin inspiration och förmåga att skriva. Detta är en av fyra tätt sammanlänkade historier i romanen Det stora huset, där det gamla skrivbordet med alla sina lådor står i centrum som en metafor för det kollektiva judiska minnet. Vi får följa skrivbordet och dess olika ägare genom tiden och över världsdelar; från Budapest under andra världskriget via London till dagens New York. Precis som i sin genombrottsroman Kärlekens...
Visa mer
Recensioner
2013-06-08
Betyg
Bland det segaste jag läst. Gav dock inte upp, eftersom sista delen skulle vara så mycket bättre. Men jag fattade nog inte poängen med vare sig det vackra språket eller försöket att knyta ihop allt på slutet.
2011-11-29
Betyg
Kärlekens historia tyckte jag mycket om. Den här däremot - nja. jag tycker att det tar alldeles för länge innan berättelserna börjar engagera, och hälften av de olika trådarna i berättelsen känns helt oengagerande. Då hjälper det inte att hon glittrar till i de övriga.
Betyg
Det har som sagt pratas och skrivits en hel del om Nicole Krauss i allmänhet och hennes senaste bok i synnerhet den sista tiden. Både boken och författaren har blivit rosade av kritikerna. Och jag tror att den gått hem hos många läsare också.
Som läsare av boken gäller det att vara ordentligt vaken under läsningen. Boken innehåller flera trådar som utspelar sig i olika tidsperioder. I varje tidsperiod representerar ”jaget” olika personer. Böcker som är skrivna på detta sätt är lite luriga att lyssna till eftersom stycken och kapiteluppdelningarna inte alltid är lika tydlig audioellt som det är i texten. Men är man bara koncentrerad när man lyssnar funkar det ändå att lyssna till Det stora huset.
Bokens fokus är att berätta om karaktärernas kriser i livet och de stunder som varit avgörande för hur karaktärerna kommer att fortsätta leva sina liv. Boken känns lite melankolisk men ändå inte dyster.
Nicole Krauss skriver med ett koncentrerat och vackert språk. Jag är imponerad hur författaren kan skriva så kompakt och långa meningar utan att texten känns varken svårläst eller tillkrånglat.
Jag tycker att idén att bygga upp intrigen kring en möbel är lysande. Ett grepp som för mig är nytt och därför känns innovativt.
Dock tycker jag faktiskt att boken är lite långsam och näst intill tråkigt trots att upplägget är lysande och språker så vackert så därför får boken inte ett högre betyg än en trea trots allt.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
Jag vill så gärna tycka mer om den här boken. Kärlekens historia ligger ju faktiskt på min bästa-nånsin-lista. Men...nej. Hon skriver fantastiskt vackert och innehållsrikt men jag får liksom inte ihop pusselbitarna. Kanske vinner boken på att läsas under en kortare period än jag gjorde. En svag 3:a. Jag hade faktiskt lite långtråkigt bitvis.
Betyg
Jag vill ju verkligen skriva att jag gillade den här boken. Krauss skriver bitvis helt fantastiskt, men det gör mest att jag önskar att historierna som knyter ihop denna bok var bättre. Med undantag från True Kindness engagerade de aldrig mig riktigt, inte som Kärlekens historia. Det pussel hon lägger med de olika novellerna imponerade mig inte heller riktigt (återigen, inte som Kärlekens historia).
Betyg
svårläst - tog mig nästan ett par månader att ta mig igenom. Orsaken är att dels att språket är väldigt tätt och kräver mycket av läsaren, även om jag blir väldigt imponerad av hur bra Krauss skriver. Dels så har jag svårt att se sammanhanget mellan novellerna och har därför svårt att påbörja en ny. Däremot gillar jag dem väldigt mycket var och för sig, kanske förutom Nadias berättelse även om den växer i slutet. Jag blir väldigt berörd av den "sann godhet" och tycker också om "simpölar" väldigt mycket. En svag fyra, men Krauss förmåga att berätta förhöjer.
Betyg
Att ha ett skrivbord som huvudperson i en roman är starkt bara det. Och annorlunda. nadia ärver det efter en chilensk poet.
Själva romanen är arkitektoniskt uppbyggd. genomtänkt, välskriven och subtil. Krauss håller sig till tidigare teman; förlust.
Fyra människors livsöden vävs samman. Miljöerna, London, New York och Budapest 1944. vacker läsning - ja! Men känns ibland för återhållen, tyngd av sin konstruktion.