
Vad kan en mamma göra för att hjälpa ett barn som lider av ett livslångt handikapp? I den utlämnande debuten Det räcker inte med kärlek berättar Jenny Lexhed om sitt liv och sin envisa kamp för att hjälpa sonen Lucas till ett självständigt liv. En kamp, som hon personligen får betala ett högt pris för. Det räcker inte med kärlek är berättelsen om en familj i kris och vägen tillbaka till ett bra liv. När Jennys äldsta barn Lucas är i tvåårsåldern börjar Jenny misstänka att allt inte står rätt till. Vad som börjar som en känsla, en olustig föraning, blir alltmer till en övertygelse: Lucas är inte som andra barn. Allt tyder på att sonen har autism - ett livslångt handikapp. Kanske kommer han aldrig att lära sig att tala? Vi får följa familjen, och framförallt Jenny som kastas mellan hopp och förtvivlan. Jakten efter en behandlingsmetod som kan hjälpa Lucas gör henne alltmer...
Visa mer
Recensioner
2012-04-03
Betyg
En av de bästa böcker jag läst. Känner igen mig i mycket av det som händer i boken och jag själv har atypisk autism och lever bland oförståelse. Det är en kamp att gå framåt när allt inte funkar som det ska, och att man bara kan lyckas med de rätta förutsättningarna. En bok som jag tycker att fler borde läsa för att öka förståelsen.
2011-11-28
Betyg
Fantastisk bok att läsa. Jag är glad att jag fick ta del av deras berättelse, även om det kostade mig en del tårar...
Betyg
Boken som handlar om en mammas (och familjens) kamp för att ge sin förstfödde son Lucas med autism ett gott liv. Lexhed skriver utlämnande om sin kamp, besattheten att hitta rätt behandling, otillräckligheten och hur hon själv hamnar på psyk p g a utmattning. Om hur hela familjen påverkas av att ha en son med autism.
När jag läser boken kan jag inte låta bli att tänka på att det är långt ifrån alla barn med ett funktionshinder som har lyckan att födas i ett hem med mycket god ekonomi och föräldrar som vet hur man tar sig fram i byråkratidjungeln eller orkar kämpa med näbbar och klor för att ge sitt barn de allra bästa förutsättningarna. Hur många föräldrar kan själva betala en behandling som kostar 170 000 kronor och sedan konstatera att "det svider i plånboken"? Hur går det för de barn som inte har dessa förutsättningar? VIlken vård och hjälp får de?