Det mörka tornet

Betyg

Bok sju samt även den sista delen i Stephen Kings magnum opus. DET MÖRKA TORNET är Stephen King. Hela sagan genomsyras av allt som han älskar. Låtar och artister som han har som favoriter, filmer som har betytt mycket för honom, litteratur som han tycker om och mycket mer. Han binder även in den bilolycka som han var med om i sin yngre år samt även referenser till hans tidigare böcker. Förutom att Stephen King står som, bokstavligt talat, centralfigur för sagan, så är DET MÖRKA TORNET en hyllning till berättelsen och berättelsekonsten. Hela sagan är en kärleksförklaring till fantasin och människans förmåga att berätta en saga för andra på ett trollbindande sätt.

Så, hur är då finalen? Något ojämn skulle jag säga, men helhetsmässigt sätt en gripande och fantastisk avslutning. Orsaken till att jag menar att boken är en aning ojämn är pga av ett viss öde av en viktig antagonist som jag inte tyckte blev bra. Likaså känns det att nya antagonister, mer eller mindre, slängs in som Den röde kungen.

Med det skrivet så kunde jag inte släppa ifrån mig boken och det är underbart att kunna berätta för er att King kan fortfarande skrämmas. Det finns moment här som jag känner är genuint otäckt. King visar också att han kan vara riktigt äcklig också, då det fanns stunder där ens aptit flög bort tack vare mindre trevlig beskrivning av hur en karaktär matar en annan karaktär med sin finne.

Slutet då? Ja, det ska jag inte berätta alltför detaljerat. Det finns två slut och slut 1 är bättre än slut 2 (det skriver King själv under på), men jag kan inte säga att slut 2 är dåligt. Det är intressant och väcker frågor, men jag måste även säga att King är skoningslöst hård mot Roland.

Att läsa hela sagan har tagit mig nästan ett helt år och det har varit ett år av ren läsglädje.

Mantackar, sai King. Långa dagar och ljuva nätter.

Betyg

Som helhet är serien alldeles för spretig för min smak, men det finns bitar i varje del av serien som är riktigt bra. Jag hade hoppats på mer och framför allt ett bättre avslut.

Betyg

Fick lägga ifrån mig boken i flera månader. Jag var inte redo att läsa klart serien om det mörka tornet. Sista kapitlerna läste jag mellan fingrarna och grät mellan varven. Berättelsen om Roland, Jake, Eddie och Sussanah har följt med mig in i drömmarna och jag kan inte tro att det är slutet. Detta är när Stephen King är som bäst!!!

Betyg

Jag har nu läst Stephen Kings fantasyserie, ”Det mörka tornet", och nedanstående är för hela serien.


Det är en märklig, men väldigt unik, upplevelse. Första boken, som heter ”Revolvermannen” börjar med meningen: ”Mannen i svart flydde genom öknen, och revolvermannen följde efter.” Det kan vara värt att notera den meningen. Vi får följa Roland, som jagar denna man i svart, som har ställt till förtret där han dragit fram. Mannen i svart besitter också kunskap om Det mörka tornet, som är Rolands slutmål. Världen har gått vidare och det finns en överhängande känsla av dystopisk hopplöshet i berättelsen. Roland är den sista revolvermannen, oerhört skicklig med sina revolvrar och han följer ”ka”, vilket är ett begrepp som också är värt att lägga på minnet. ”Ka är ett hjul som snurrar.”


Alldeles i början av första boken försökte jag förstå i vilken sorts värld jag befinner mig, och det är inte helt lätt. Det är avgjort inte vår egen värld, men här finns element som gör att man kan tro det. Detta gör att ”Revolvermannen” blir en säreget knepig läsupplevelse och när jag var klar med första delen undrade jag i mitt still sinne vad det var jag egentligen hade läst. Det gäller dock att ge det en chans, för i nästa del i serien, som heter ”De tre blir dragna”, klarnar mycket av det som var konstigt och bisarrt. Faktum är att ”De tre blir dragna” är min favoritdel i serien. Här finns riktigt häftiga scener med humstruositeter som ställer sina frågor, en Mortslagsbok och fantastiska beskrivningar av moderna alkemister och deras dekokter.
Roland samlar, på klassiskt fantasyvis, ihop en grupp människor som ska hjälpa honom att söka efter Det mörka tornet och sedan bär det iväg. Stephen King har en fantastisk berättarröst och förmågan att bygga upp en känsla av konstant obehag. Någonstans framför sällskapet lurar Blaine, han är en plåga, det är sanning, men vad eller vem är denne Blaine? Ibland blir det så mycket stämningsbygge att det blir utdraget, men på det hela taget tycker jag om berättelsen. I alla fall det mesta av den och främst de första tre delarna.


Stephen King skriver att detta är hans livsverk och jag har inga problem att förstå varför. Jag tror att det kan vara svårt att se, för det kräver en del jobb av läsaren att ta sig igenom de omfångsrika böckerna och tja, bitvis är det utdraget. Den här serien knyter nämligen ihop en hel del av det han har skrivit.


Han har burit med sig den här historien länge. Mycket länge. I förord och efterord får man pusselbitar av Kings eget liv, hur han har tänkt på sin berättelse och vilka svårigheter det har varit att skriva den. Min egen fantasyserie ”Elementstenarna” bar jag på i 9 år innan trilogin blev klar, så jag vågar påstå att jag förstår ungefär vad han pratar om, även om jag såklart inte har skrivit i samma omfattning som King. Och det är svårt att hitta luckor i ”Det mörka tornet” som beror på tiden som förflutit mellan då han skrev första boken och sista. Det ÄR imponerande, inget snack om saken. Men det blir också knepigt då en välbekant figur dyker upp som en karaktär i böckerna mot slutet av serien. Jag tror mig förstå varför (för att delvis förklara hur han tänker med sitt verk och vilket jobb det har varit att bära den), men det blir knepigt.


Med det sagt, fungerar det då för en läsare? Mja-mjo, är mitt svar. Min känsla är att han har skrivit den här serien mycket för sig själv, vilket gör att den bitvis är tung och svårtillgänglig. Samtidigt är den väldigt unik och det finns häftiga element i den. Shardik, Oy och Blaine för att nämna några. Jag är dock inte förtjust i att King är orättvis mot Roland. Men det är som jag ser det. Det här är inte Sagan om ringen. Kanske skulle jag lytt Kings uppmaning när den kommer, det får ni själv avgöra om ni kommer dit, men så fungerar det ju inte.


Serien är inte för alla, men jag tyckte ändå om den. Jag tror dock att man måste gilla King, och att man måste ha läst en hel del av honom innan man ger sig in i den här världens mysterier. Bland annat tänker "Mrs Todds genväg" i ”Den förskräckliga apan”. Jag tänker på ”Dimman” och ”Det”. På ”Maratonmarschen” och ”Pestens tid”.
Två böcker jag inte läst än är "Staden som försvann" och "Sömnlös", som jag vill läsa.


Läs den, framförallt om ni gillar Stephen King. Han är en fantastisk berättare, en av vår tids största.


Läs fler recensioner av mig här: http://hansolsson.net/blogg.html

Betyg

Tyckte den var fasligt seg i början, men den tog sig efter hälften ungefär... Glad att jag läste ut den!

Betyg

Betyget gäller för hela bokserien. En del historier är riktigt bra, King som bäst. Tyvärr så får King spel totalt (när han blir påkörd i verkliga livet?) och börjar blanda in sig själv i handlingen. Det tog mig ur inlevelsen helt och hållet. En del guldkorn men som helhet en besvikelse.
Är kluven mellan en 2:a och en 3:a.

Betyg

Ja då var den sjunde och sista boken i Stephen Kings serie "Det Mörka Tornet" utläst. Det har varit en väldigt annorlunda berättelse man har fått ta del av. Det har tagit mig ungefär ett år att ta mig igenom alla sju böckerna och nu känns det lite smått vemodigt att historien är slut. Så nu väntar jag bara på att den åttonde boken som utspelar sig mellan bok 4 och 5 ska släppas. Och filmatiseringen ser jag också fram emot.

Historien tar vid där förra boken slutade. Susannah har fött Mordred. En pojke som är hälften spindel och hälften människa vars uppgift är att döda Roland innan han når fram till det mörka tornet. Jake, Callahan och Oy beger sig till stället där Susannah förlöst Mordred för att rädda henne. Eddie och Roland befinner sig i en annan värld där de behöver klara upp vissa saker innan de kan återförenas med sina vänner. Då de sen återförenas har de sin sista och största strid någonsin att utkämpa för att rädda strålarna som håller upp det mörka tornet. Efter denna strid ska jag inte berätta vilken riktning historien tar. Men mycket oväntade saker händer innan historien är slut.

Allt är mycket spännande och man har svårt att lägga ifrån sig boken för att man hela tiden vill veta hur det hela ska sluta. Allt knyts samman och det mesta får man svar på då denna bok är utläst. Man får ta del av en hel del mäktiga strider och en hel del sorgligheter. Och framför allt en hel del blodiga scener som beskrivs på ett mycket makabert sätt vilket jag älskar. Det enda jag irriterade mig lite på är att jag inte till 100% förstod slutet. Men annars var boken riktigt bra och jag kan starkt rekommendera den.

"Det Mörka Tornet" serien måste helt klart vara något av det bästa Stephen King skrivit under hela sin karriär som författare.

Betyg

Någon som förstod slutet på denna bok och skulle kunna förklara det för mig i ett mail.

Betyg

I och med den sista romanen i serien "Det mörka tornet" tar jag ett vemodigt farväl av Roland och hans ka-tet. Dessa gestalter kommer länge finnas i mitt minne, vilket är mer än vad jag kan säga om tornet självt eller Stephen King.

Betyg

Och så var det slut...

Betyg

Efter drygt 3500 sidor så är berättelsen om det mörka tornet slut. Eller är den? Jag vet egentligen inte vad mer där finns att säga. Det här är i alla fall en av de bästa berättelser jag läst och det är med saknad och en känsla av tomhet som jag tar farväl av Roland och hans ka-tet. Jag säger mantackar...

Betyg

Ja, då har jag läst klart Det mörka tornet, en serie i sju delar av Stephen King, ett mastodontverk.

Böckerna har varit i varierad kvalité. Sämst tyckte jag att den första boken, Revolvermannen, var. Den kändes lite seg och det hände inte så mycket. Bokserien har fått betygen 4-5/5 av mig och denna sista bok får 5/5.

Det känns lite som att det från början var en berättelse som senare tog en annan rikting. Som om King, under resans gång, tagit ett annat spår än vad som ursprungligen var tänkt.

Den här serien ska filmatiseras, trilogi, samt göras som TV-serie. Det ska bli mycket spännande och jag hoppas att resultatet blir lika bra som böckerna. http://www.stephenking.com/promo/dark_tower_film_and_tv/news_tracker/dark_tower_pr1.pdf

Det är med viss sorg och vemod jag tar farväl av Roland och hans följeslagare. Vissa gånger har det känts lite småtråkigt och andra gånger har det varit olidligt spännande. Ibland har det varit glatt och sorglöst, andra gånger förtvivlat och ledsamt. Det är väl det som gör en riktigt bra bok, att man blir berörd.

Det känns som att ta farväl av en gammal vän som jag inte kommer att återse?

Åhh, vad jag önskar att jag hade en billybumlare?

Spoiler alert (scrolla ner):
.
.
.
Vill inte säga för mycket men om man kan sin King, dvs litterärt, så träffar man på ?bekanta? och det sätt han väver in det i den här serien är något som jag fullkomligt älskar?

Betyg

Sista delen är den mest dramatiska, känslofyllda och spännande av alla böckerna. Slutet är dessutom något ordentligt att bita i.